Idag sa storisen att halsen gjorde ont och efter en del diskussioner beslöt vi att han skulle vara hemma.
Jag drog iväg kort till ett onödigt besök hos kiropraktorn på Odenplan. Och sen hem igen till mina skruttisar.
Allt gick inte plättlätt men vi fixade det riktigt bra.
Bullen tyckte dessutom att det var awesome att ha storebror hemma.

Storisen önskade att få åka till Willys i Älvsjö och handla vilket vi gjorde.
På vägen dit lotsade han mig med hjälp av gps:en.
Så kom vi att prata om Farsta och då säger han;
-när vi pratar om Farsta blir jag full av längtan.

Jag svarar;
-Men älskling, längtar du efter moster?

-ja!
Och sen fylldes ögonen med tårar på min älskade unge.
Ah... Vad ska jag säga?
Han är så speciell för mig. Mitt vackra barn.

Sedan har vi spelat spel, läst böcker, lyssnat på musik...

Och jag hann med ett cardiopass på 6 km. Oepa, spran dessutom heeeeela tiden. I intervaller.
Kanske, kanske hinner jag med Anna B på loppet.

Vad tror ni om våra livsöden?
Vad tror ni påverkar oss idag?

Efter en lång dag inne tröttnade jag och passade på att gå och handla.
Tog med mig busiga beben som (till en början) njöt av regnet och den friska luften.

Jag kunde tänka och filosofiera medan jag gick. Jag tänkte på den jag är idag. Jag tänkte på allt som förändrats och det som alltid kommer vara detsamma.
Det finns vissa saker jag inte kommer kunna förändra hur mkt jag än försöker. MEN jag är medveten om det. Jag tänker på mina ömma punkter. Om de punkter som aldrig härdas.

Jag undrar var de kommer ifrån.
Om de känslofiltren sattes på mig dagen jag föddes.
Jag tänker på att det har skapat mig, alltså min smärta och sorg. Min oro, min önskan att passa in. Min rädsla för att bli lämnad men även att komma för nära.

Det styr mig inte lika mkt idag men visst finns det där. I periferin...

Kanske blev jag den jag är idag dagen jag föddes?!