Hej vänner!

Jag kommer sluta blogga här och istället skriva på www.Tolou.se

Min blogg har alltid fungerat som min ventil då jag började blogga när jag led av min depression för snart 10 år sedan.
Jag har mått bra av att dela mina tankar och det har känts fint att ni har läst och följt mig. Ni har kunnat förstå delar av mig som är svårare att säga högt. Framöver kommer denna funktion att finnas kvar men jag vill orka skriva även om andra delar av mig.
Vi får se :)


Om ni har tiden och lusten får ni gärna hänga med mig vidare.

So long lovers

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1254608282"

Vi har haft en fördjävlig höst med alla tänkbara sjukdomar.
M har drabbats hårt och varit sjuk lääänge. Igår fick läkarna napp och det visar sig vara Twar. Han har nu fått ny medicin och jag hoppas så att han ska tillfriskna.
Han har haft hög feber och varit helt slut denna v så barnen har varit med mig på natten. Jag är okej men ett par nätter med sömn skulle inte skada.

Imorgon åker jag och barnen till Falun och M får vara här själv för vila.
Barnen har även den haft feber/hosta/varit hängiga senaste veckorna.
Så mina sista dagar med Rey blir inte som tänkt men vad blir det....

Vid matbordet kring nära och kära gick vi laget runt och alla fick berätta det bästa med 2018. Några berättade om nya anställningar, andra om ett mer hälsosamt liv och min syster om att hon slutade röka.
När min tur kom var det för privat att dela på det sättet för mitt år har präglats av alla kanter du kan tänkas stöta på första året med ett spädbarn.
Vi har tacklat sömnlösa nätter med obeskrivlig oro för vår bebis som hade svårt att andas första 8 månaderna.
Vi har stressat och försökt förstå. Vi har sökt hjälp på all instanser utan framgång. Till hösten kom och vi äntligen träffade rätt i denna djungel och vår bebis började må bättre.
Jag har åter dalat och känt mörkret smyga på mig igen men denna gång kom hjälpen snabbare och jag fick många händer att hålla i.
Vi har försökt förstå hur ett liv med tre liv ska bli bra utan att ens relation ska dö. Svår ekvation och vi hade glömt bort hur viktig tidsaspekten är i den ekvationen. Relationen och jaget tar ingen plats när barnen är små.

Min styrka har varit att jag har pallrat mig upp och stått pall för alla prövningar utan att bli bitter. För hur charmigt är bitterhet egentligen?

Mitt 2018 har bäddat för framtiden, som alltid.
Dåtid, nutid och framtid