Efter min penicillinkur och en sjukdomsperiod på ca 9 veckor var det dags för vår stora som åkte på halsfluss och fick ta två antibiotikakurer då de gav honom fel första gången.
Sedan var det dags för M som nu är inne på sin fjärde vecka av sjukdom men fick även han en antibiotikakur idag då han inte blir bättre.

Så hela vår höst har präglats av sjukdom och inga lätta baciller heller för den delen.

Jag hoppas vi håller oss över ytan fram till jul.

I övrigt njuter vi av snön, mellanongen tycker att detta är helt fantastiskt.
Han är en riktig vinterkille.

Tiden går och min bebis blev 1 för en vecka sen. Min tre:a som blev en underbar saga för oss alla.
Detta lilla barn som ler med hela sitt ansikte, som kramas och pussar med helöppen mun. Han förstår skoj och är tålig som ingen annan.

Grattis mitt hjärta för allt du är och för att du ger oss så mkt glädje

M ligger i mellisens säng pga influensan och jag ligger här med mini och mellis.
Livet är bra lustigt.

För ett år sedan exakt låg jag i sängen med en gigantisk mage, nåväl inte gigantisk men stor, och var så rädd för det som skulle komma dagen efter imorgon.
Jag skulle förlösa mitt tredje barn och det kändes som en omöjlighet att både överleva ännu ett snitt och även få ett tredje mirakel.

Jag... lilla jag...!?
Jag som varit rädd för det mesta i mitt liv. Jag som inte visste varken ut eller in långa stunder av livet.
Jag som ville ha barn, BARA TVÅ, men tvivlade på om de ens var möjligt.
Föda barn var inte att tala om.

Hör ligger jag nu men mina tre barn. Jag har överlevt och vuxit.
Vi gapar och skrattar och ibland gråter vi en skvätt men en sak är säker... jag är deras mamma och jag har burit dem alla tre.
Jag har vigt mitt liv för att de ska må bra och ha allt i livet.
Jag har överlevt att förlösa dem och de är de vackraste jag vet.

För ett år sedan var vi bara fyra. I väntan på vår nya familjemedlem... och vilken stjärna som valde oss!