Alla inlägg under januari 2016

Av myrealworld - 31 januari 2016 22:16

Ja, fyyy känner sån ångest över att jobba imorgon. Inte träffa mina godingar ända fram till fredag. Alltså, klart jag träffar mina barn men inte sådär mkt som en önskar.

Helgen har varit topp förutom att jag har varit jättesjuk.
Vi har faktiskt bara hunnit umgås och gå lite på stan... Jag njöt av varje sekund omkring mina föräldrar.
Jag hann faktiskt också träffa min fina vän Malin och som vanligt bet vi av två timmar i ett nafs. Tacksam för fina och kloka vänner som du Malin.

Idag åkte vi hemåt, höll på att missa tåget...stress som 17 men det gick.
Tågresan gick jättebra trots pruttonhundra skrikiga ungar och deras hänsynslösa föräldrar.
Hemma väntade Mathias på oss och den Korta biten fram till bilen kände jag mig som en hök. Varje mörkklädd vit man kändes som en potentiell våldsman. Det kom tre av dem, med mörka jackor och huvtröjor... Jag var redo att slåss. Upplevd otrygghet är livsfarligt, men det visste väl ni.
Jag hade nog pekat mitt fulfinger mot allt och alla som försökte göra mitt land främmande för mig om det inte var så att jag hade två juveler. De behöver inte bara mitt skydd utan även min kunskap och människosyn.
Friska människor med sunda värderingar kryllar det inte precis av just nu.

Hursomhelst kom vi till slut hem och avnjöt en god middag. Badade, myste (läs bockade av x antal utbrott och sammandrabbningar) och till sist somnade kidsen. Jag åt lite godis och nu är jag redo att lägga mig.


Av myrealworld - 30 januari 2016 22:31

I mitt jobb träffar jag barn och unga som mår av olika skäl.
Allt går att (nästan) att jobba med så länge det finns kloka och öppna föräldrar som stöttar, sätter gränser och samverkar för barnets bästa.

Då och då är det barn och unga som berättar att de far illa i sin närmaste skyddszon, i sin familj av familjemedlemmar.
Det smärtar i mig för jag vet hur långt det måste ha gått innan ett barn tar till orden. De skyddar, är lojala och sympatiserar med sina omsorgspersoner in i det sista. Till orden/sanningen är deras sista räddning.
Jag lyssnar, ställer frågor, frågar om de svåraste sakerna och låter svaren komma (om de kommer). Jag för deras berättelse vidare till den instans som har resurser och expertisen. I stunden är jag professionell, låter mig inte skrämmas och tar emot orden på bästa sätt. Bekräftar barnet och försöker ge så mkt trygghet jag kan.
Men Sen kommer den svåra känslan över mig...den där jävla orättvisan. Varför ska barn fara illa? Och varför ska de göra det där de ska känna trygghet och villkorslös kärlek. Hur kan ett barn bli hel igen?!

Jag blir galen samtidigt som jag tackar gudinnan ovan för att just detta barn tog mod till sig och berättade.
Sen ber jag (trots att jag inte är det minsta religiös) till knogarna vitnar, för att det ska bli en förändring i just detta modiga barns liv.
Sedan måste jag träffa den unge och visa att vi finns för att lyssna. För att orka bära hen.

Jag har världens bästa jobb. Jag hoppas på att kunna bekräfta många barn i just deras berättelse på vägen.

Av myrealworld - 28 januari 2016 21:27

Så kom återfallet. Alltså återinsjuknandet och inget annat. Efter en lång vecka av bihåleinflammation så trodde jag att det var över meeeen icke. Idag har jag känt av halsen hela dagen och nu på kvällen blev jag bara sämre.
Imorgon jobbar jag halvdag, sen handledning och därefter drar vi.

Det har varit väldigt rushigt på jobbet även denna v. Kan ju vara för att jag vab:ade måndag och tisdag. Hoppas att jag hinner avsluta en del imorgon så att jag slipper grubbla på helgen.

Hej å hå, nu ska jag förbereda mig för sängen. Behöver mkt sömn i natt.




Av myrealworld - 26 januari 2016 20:19

Ibland tänker jag på min resa. Den relativt långa men många hinder på vägen.
Jag tänker på hur jag alltid tänkte att en dag kommer mitt korthus att rasa och den dagen kommer jag antingen sjunka eller resa mig till ngn jag älskar att vara.
Jag hade allt i min hand och jag väntade bara på tillfället.
När den kom hade jag aldrig kunnat ana hur hårt den slog till.
Men nu vet jag varför jag slogs till marken och låg där som en våt fläck. För att jag behövde det. Just så där hårt och villkorslöst.

Jag trodde aldrig att jag skulle överleva min känslor.
Mina mörka, djupa, skadade känslor.
Jag sökte ngn med svar, hela tiden men fann bara fler spillror av mig själv.
Jag grep efter allt desktruktivt jag kunde nå och där var jag beredd att stanna.
Jag vet inte när det vände och jag vet inte vilken dag det var som jag vågade börja tänka att det kunde bli folk av mig också.

Idag är jag tacksam för de som professionellt förde mig framåt. De som erbjöd mig ett bollplank. Jag tackar mig själv för att jag vågade. För att jag la allt på bordet och blottade min trasiga insida.
Jag lärde känna mig själv, jag lärde mig förstå mina tankar och min rytm.
Jag lärde mig mina frekvenser.
Idag tänker jag inte med mina känslorn men jag tar hänsyn till det jag känner.
Jag vill alltid förstå mig själv i andras handlingar och ord.
Så löften blir inte längre löften utan en följd av ord som jag förhåller mig realistiskt till.
Det är skönt att vara där jag är.
Det är fint att ha sin egen rygg.

Idag tänkte jag på mig själv: i mitt föräldraskap, partnerskap och i mitt eget väsen.
Jag. Är. Lycklig.

Av myrealworld - 25 januari 2016 22:07

Idag var jag hemma med stora skrutten som var hostig och febrig. Dagen gick så fort och vi hann faktiskt inte mer än lite sällskapsspel, mattebok och myslunch.
Sen hämtade vi miniliten, handlade och hämtade ett efterlängtat paket på posten från MM sports fylld med vitaminer.

Jag har hunnit städa vårt förråd, hela fläkten, jg har lagat mat och nattat kidsen. Så produktiv!
Imorgon ska jag försöka träna om jag känner ännu lite bättre.

Mina kids är Så jäkla gulliga, inte helt lugna men så jäkla underbara.
De är så olika till sättet.
Storis är eftertänksam, klok, känslig, empatisk och mycket inkännande medan mini är mer självgående, har en stark vilja och skiter i vad alla andra tycker, rebellisk och så jäkla charmig.
De är inte världens bästa vänner men idag hade de en lång stund sida vid sida. Den kollade förvisso på varsin padda men ändå.
Jag undrar när den lilla blev så stor? Och den andra ska vi inte prata om, 7år?!?!! Näääär?

Godnatt på er

Av myrealworld - 24 januari 2016 22:33

Vi (jag) vaknade (gick upp) sent. Mini väckte mig av att ligga och sparka högt på täcket och prata om bl.a Sin pyjamas.
Efter frukost tog jag mig till gymmet för lite yoga, jag är ju som känt inte helt 100 men lite yoga kan ju inte skada tänkte jag.
Träffade min bästa Anna där och vi gav oss på brottsplatsen.
Jisses, kvinnagudinna va tufft det var.
Mina armar tog slut 10 min in i passet och min stelhet var inte från denna planet.
Allt jag gjorde smärtade i bröstryggen och i bröstkorgen...(jag fattar att de hänger ihop).
Så, jag är ju inte den som inte hoppar på en utmaning! En gång i veckan blir det ett yogapass.

Sedan har vi varit hemma, storis har varit hängig och haft lite feber. Vabelivab väntar oss imorgon...wihoo
Bror och syster var på besök och matlådor förbereddes inför veckan.

Jag har hämtat hem denna helg! Så skönt att tänka till och värdera. Så nyttigt att försöka förstå saker men också förstå hur sakernas tillstånd påverkar mig.
Nu kryper jag ner och tankar massor av sömn.

Av myrealworld - 23 januari 2016 18:38

Jag har känt mig risig pga mina bihålor. Det har gjort ont men inte så att jag tillåtit mig att vara hemma.
Så nu ligger/sitter jag här denna lördag och har ont och känner mig fortsatt blä.
Har isf fokus på återhämtning denna helg...jag behöver rensa i mig själv.
Irritation, påfrestning och känslan av att bli besviken och ledsen har kommit och gått.
Tycker mig vara för gammal för relationer som genererar ovanstående. Jag önskar mig lugn, förståelse, kärlek och utmaningar som får mig att växa.
Aja, jag förstår att jag är ansvarig för de relationer jag har så därav viktigt att ibland ha tid för eftertanke.

Ha en skön lördagkväll allihop!

Av myrealworld - 21 januari 2016 23:22

Imorgon är det fredag och ännu en vecka har passerat.
Jag har haft massor att göra och dagarna har knappast varit trista.
Har dock varit sjuk. Ont i bihålorna så jag knappt vetat vad jag ska göra av mig själv men utan snor och elände.
Bara ont och att jag låter risig.
Hm...en slutar inte förvånas över hur många olika varianter av förkylning det finns.

Jag ska ha en "lugn" helg. Jag vet hur såna brukar bli...härj och sen är det söndag men jag ska försöka.
Ett pass blir det iaf med min vän Anna. Yoga och allt, har hon önskat.

Saknar även min raring Lisa. Hundra år sedan och det enda som har förändrats är att jg saknar henne mer. Annars finns hon med mig varje dag!

Har ni kramats idag?
De började prata på jobbet om att det skulle kramas men icke... Fy för det!
Ngn berättade även att en kunde kramas med främlingar på pendeln vid ngn grej...hur funkar människan liksom?!
Jag kramade mina barn, några fina barn på jobbet och min man.

Nattinatt på er

Presentation


Somewhere in between myself and I you will find Me.

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards