Vi har inte gjort mkt.
Eller jo, jag har gjort ngt viktigt!
Jag har varit och tagit cellprover idag. Fick min kallelse och blev först förvånad då det kändes som att jag nyss var där men det visade sig att en blir kallad var 3:e år.
Ni förstår hur viktigt det är va? Att kontinuerligt gå och kolla sig. Att älska sig själv.
Vi är priviligierade som får kallelser och har en fantastisk sjukvård som kostnadsfritt ser till att hålla koll på våra kroppar.
Så, nu är det gjort för 3 år fram.

Sedan har jag och beben hållit oss inne. En sån dag som gick åt att mysa och vila.
Beben är så fruktansvärt söt just nu och allt jag vill är att pussas med denna lilla varelse.
Ibland på natten när beben ligger bredvid mig vaknar hen och ger mig en puss på munnen. Aldrig annars.

Sedan kom den stora hem. Vi myste en stund inband det var dags för mamman att döda sig själv på gymmet. Fortfarande motigt att ta sig dit men Hey, väl där var det BeAsT mode.

Åt mat med min lilla familj. Myste lite mer och sedan i säng med juvelerna.
Den stora lusläser i sin kalender och undrade vad Nobelfesten var. Jag berättade och då undrade han om han kommer få gå på Nobelfesten.
Jag sa att det berodde på och fick till svar att han skulle göra modiga saker i framtiden för att få gå.
Jag tror honom.

Imorgon får jag hänga med systra mi. Precis vad jag behöver. Hon lyfter mig alltid och hänger mig på den krok jag bör hänga på.
Längtar.

Idag räknade jag veckorna jag varit utan godis, chips och snask överlag.
Snart Fem veckor!
Inga problem måste jag säga. Tänker köra till lucia och sedan ta en paus.
Jag har även varit restriktiv med kolhydrater.
Ätit endast när jag har tagit ut mig fysiskt.
Annars har jag valt glutenfritt; knäckebröd och pasta vid ett tillfälle.
Ska ta en vikt idag tänkte jag.
Tror inte mkt har ändrats men jag kom i ett par av mina pre second pregnancy byxor i helgen.

Mitt främsta skäl denna gång handlar om att stötta min syster i sin kamp.
Hon är förövrigt grymmmmm!
Och hon har fått skitbra resultat.
Hejja min älskade syster!