Jag vill leva ett liv med mina barn som innebär att medvetet välja bort vissa strukturer som jag anser är vidriga och ger människor skeva upplevelser av andra och Sig själva.
Jag har redan delgett er mina tankar kring de strukturer som upprätthåller en könsmaktsordning och detta har jag haft med mig sedan den sekunden jag visste att jag var gravid med min stora.
Jag vill uppfostra en människa som får välja fritt men som också tar ansvar för sina medmänniskor.
Jag vill även att mina barn ska känna kärlek, i alla former och i den form som stärker dem.

Jag vill även att mina barn ska ha en sund bild av sin och andras kropp.
Jag vill inte att mitt barn hör ordet tjock kors och tvärs. Jag vill inte att mitt barn ska se på kroppar som objekt som ska tuktas för att passa in.
Jag vill att förhållandet till mat/näring är balanserat.
Vi äter god mat, vi äter snask (på helgerna), vi hetsar inte om våra vikter kring barnen, vi tränar för att vara starka osv.

Min far däremot har mkt issues med människokroppen. Framförallt med sin. Detta blev klart för mig i helgen.
Han pratar om "tjocka magar" och om att "magen sticker ut" om att han är tjock om att han ätit förmycket osv.
Jag försökte få honom att förstå att vi inte pratar så, att han behöver fundera kring sin syn på kroppen.
Han kommenterade vid ett tillfälle min storas mage....
Jag var snabb på plats men kom inte på annat än att säga att storis har världens finaste och platta mage.
Tror ni jag har våndats i skärselden sedan dess?
VARFÖR sa jag "platta mage".
Jag har därmed gjort klart att en platt mage är en fin mage.
Detta för att min pappa sa: ...om din mage åker in lite, titta den putar ut.

Jag kan inte kräva av min pappa att förstå men jag påpekade att han hade fört över sin ångest på mitt barn. Hoppas han förstod.
Jag blir ledsen!

Jag visar min kropp för mina barn precis som den är.
Jag skulle aldrig klämma och dra i min kropp och prata om det jag är missnöjd med, de hör sånt!
Jag möter frågor om min "mjuka mage" med kärlek och säger att den är mjuk för att två fina juveler har vuxit där.
Jag säger att jag vill vara en stark och vältränad mamma.
Jag säger även att mina barn ska äta för att bli starka.

Jag blir ledsen när vi vill förmedla en sund självbild till våra barn samtidigt som vi hela tiden "hatar" vår egen inför dem.
Så jäkla skadligt.

Jag kan inte ta bort min kommentar eller min pappas ur mitt barns huvud men jag lärde mig ännu en läxa.
Jag som trodde jag var medveten.