Igår satt jag och sa att jag lätt kan tänka mig en trea. Typ en sladdis om ngra år. Lät ju liiiite annorlunda efter min älskade etta.
Denna gång har det kanske gått bättre eller så har jag bara accepterat att stå ut med krämpor i väntan på ngt stort.
DOCK, dock vill jag tillägga att jag idag varken har kunnat sova (tredje natten på rad), sitta, stå. Mina fötter är som klot och dessa vredes utbrott ska vi inte ena tala om.
Jag pushar mig att vara stark, att stå ut och att det kanske kommer en natt med sömn snart.
Jag har sagt förlåt till mamma ca tio ggr idag och försöker vara snäll.
Jag har varit gravid lääääääänge nu och även om det är mysigt så vet jag inte riktigt hur jag ska orka sista 15 dagarna?!?!

Imorgon är det dags för sista kollen hos Mvc.