För bara ngra dagar sedan upplevde jag min graviditet som hanterbar och jag kände att jag mådde helt ok.
Nu? Not so much...
Min rygg värker, jag kan knappt röra mig, jag kan inte sova pga värk, sammandragningarna är inte att leka med och jag har noll p-plats i magen.
Jag har fattat att det är ytterligare en ökning av hormonet relaxin just nu vilket gör att en mår skit.
Jag behöver bli bättre med träning och att vila på dagen.
Samt äta mindre portioner...

Gillar inte att kalla mig själv eller andra för känsliga eller att en har pms eller vad det nu är en kan påstå sig vara.
Som att känslor gör en till ett opålitligt monster som det inte går att resonera med.
Jag gillar att säga att mina känslor ibland vandrar. Att känslorna förstärks eller blir mer levande i perioder.

Igår kväll hände ngt. Jag förstod att känslorna skulle vandra men inte hur långt.
Jag har sovit dåligt flera nätter i rad och det faktum att jag har konstant ont oavsett vad jag gör krossar mig.
Så igår pendlade jag mellan sömn och att vara arg på min partner.
Jag somnade och vaknade arg hela tiden. M fick hantera detta på bästa sätt mitt i natten.
I allt detta blev jag tokvarm och lyckades inte kyla ner. Efter en stunds sittande i drag och massa massage somnade jag tillslut.
Blev dock väckt av storis en del.

Idag har jag lämnat dator, telefon och nycklar till jobbet samt fått papper på sjukskrivning.
Toppbra!
Mami är här och livet känns mkt gott. Håll bara tummarna för att jag ska få sova.