Igår var det andra dagen jag kände oro i kroppen över att jag kände mkt mindre fosterrörelser än tidigare. Det jag kände var dessutom väldigt vagt och inte alls lika tydliga.
Jag tog kontakt med förlossningen igen och gjorde som de bad mig. Drack iskall juice och sedan ett ordentligt försök till att väcka Bebin. Det vaknade hen inte av och min oro blev panik och gråt.
På förlossningen bad de mig komma för en koll. Mitt i natten igår åkte jag iväg i tron om att ngt hemskt skulle hända.
Min syster, min vapendragare, mötte upp på SöS och när de kopplade upp mig och hjärtat slog fint kunde jag andas igen. Läkaren kom in och konstaterade med ultraljud att bebin hade flyttat på sig (?!?) och låg numer med huvudet halvvägs upp. Därför kände jag inte igen rörelserna.
Så kan det vara... 04 var jag i säng och hann blunda en sväng innan klocka ringde.
Imorgon ska jag på ultraljud och kolla tillväxt och mängd fostervatten för att lugna mig själv lite till.

För övrigt är det 15 dagar kvar till snittet.
Galet!