Nu börjar nojorna komma över mig.
Jag tror mig Jinx:a allt som gäller min bebis i magen.
Så fort jag tänker en bra tanke blir jag livrädd. Tvingade mig själv att packa BB-väskan och kom på mig själv att tänka: tänk om bebisen dör. Tänk om jag inte får med mig bebisen hem för att hen dog.
Så sjukt och så jobbigt. Varför tänker jag så?
M säger att det är normalt att vara lite orolig. Han har nog rätt. Har ju alltid haft olika nojor men denna är grym.

Jag hoppas att allt går bra. Att jag ska må bra och att bebisen ska må bra.
Till dess fortsätter vi lite till.