Ligger här och pustar genom sammandragningar, skrattar och gråter.
Så overkligt och stort. Jag ska om bara ngra få veckor få hålla i mitt andra barn. Känns så fint.
Känns också overkligt att jag då ska dela upp tiden jag idag ägnar åt pyret.
Vill jag det? Måste jag? Går lite sönder när jag tänker så.
Så dubbelt.

Vaknade genomförkyld idag och ville bara dra ngt gammalt över mig. INTE NU IGEN...
Fan för att ha snuva, halsont OCH vara höggravid.
Ingen hit. Det värsta är halsont.

Måste bara skriva ett inlägg om de fantastiska människor jag har omkring mig.
Min vänner är de bästa människor jag vet. Tack till er för att våra vägar har korsats.
Jag blir varm i själen av er omtanke och kärlek, hoppas ni får minst lika mycket tillbaka av mig!