Jävla fullpackad dag.
Ibland känns det som att jag är ensamstående.
Dessa dagar när Mathias sitter med näsa långt ner i tangentbordet och knappt hör när han tilltalas ännu värre ser det som behövs göras.

Jag ser tvättberget, dammtussarna, leksakshögarna (precis överallt), sängarna som behöver bäddas rent, disken som behöver plockas in/ut/ihop, fläckarna som behöver städas bort, blommorna som behöver vatten, toaletterna som behöver rengöras, räkningar som behöver betalas, måltider som behöver förberedas, mat som behöver handla, ALLT SOM BEHÖVER GÖRAS.

Det ser jag men det tycks osynligt för andra i hushållet.

Idag är en sån dag då jag gjort allt det där och samtidigt som bebisen har behövt mig konstant pga onda vaccinerade ben.

Ah livet på en stickig pinne.

Imorgon kommer mamma, då blir det lite lättare ngra dagar.

Jag bli så trött på människor som tar sig rätten att ordkräkas över saker de inte har ngn jävla aning om.

I rest My case, alla lika alla olika.
Respekt för allas förmåga och vetande.

Ursäkta min franska här ovan men jag måste ju bara skryta lite.

Men innan det så vill jag bara poängtera att jag blir inspirerad av människor som vågar göra framsteg OCH vara öppen med sina resultat.

Igår körde jag ben och jag kör tungt.
Dels för att jag gillar känslan av att sakta öka viktmotståndet men också för att det ger mer.

På bara ngra veckor har jag ökat motståndet brutalt!

Igår körde jag:
120-130kg i liggande benpress.
45 kg i bensparksmaskinen.
75 kg i fristående squats
30 kg i militärpress
50 kg i barbell row
60 kg deadlifts

Osv...

Jag är så jävla brutalt stark!!