När hela kroppen värker av understimulans får man dra ut musklerna istället för förkorta dem som en gör på gymmet. Jag kvällsstretchade idag i hopp om att slippa lite värk.

Att jaga sömn som småbarnsförälder måste vara som när en missbrukare jagar nästa fix.
Jag har varken missbrukat eller brukat. Jag har inte ens utforskat.
Så jag gissar mig fram.

Allt för ofta tänker man och drömmer man om den där fantastiska natten men great sömn som aldrig slår in.
Så fort en vaknar tänker en på nästa tillfällen en får sömn.
Aldrig nog och aldrig tillräckligt.
Sömnen stärker en inte utan ofta är en mer knäckt av att sova hackigt.
Livet är brutalt utan sömn och även med sömn.

Ah jag vet inte men jag jagar hela tiden nästa fix som ska hela mig och få mig dit jag länge drömt om.

Inatt lär jag inte få ngt. Beben skriker hysteriskt och jag är förstörd. Alltså deep shit; hosta brutalont i halsen och allmänt hängig.

Igår hade vi ännu en lugn dag och storis lekte med grannbarnet heeeeela dagen.
Jag och Mathias åkte till kungens kurva en sväng med beben.

Sedan var det dags att svira om och bli hämtad av Anna.
Vi åkte till elefantpojken och åt gottig mat. Sedan upp i skrapan för ett glas bubbel. Där ngnstans började min hals värka massor.
Hemma blev det värre och värre. Tog två alvedon och gick till säng.
Har haft brutalt och och alvedonet har inte hjälpt mkt.
Ringde in till närakuten och fick tid omgående.
Läkaren ställde diagnosen Tvar alternativt mykoplasma.
Hejhopp...
Började med medicin direkt ska äta i 10 dagar.

Hejdå tunnelrun. Som jag har längtat.... Åh vad ledsen och besviken jag känner mig.

Sen är det mkt annat som känns skit just nu. Vill dra ngt gammalt över mig och vakna när allt är över.

Igår blev en hemmadag då ingen orkade egagera sig i att hitta på ngn aktivitet.
Jag var ute en kortis och fixade fransarna, thats all.

På kvällen drack jag ett glas rött och pysslade med foton.

Jag är så innerligt trött på att ha så ont i halsen konstant.