Mitt i allt elände blev jag kär. En märklig känsla som det var lääääänge sen jag upplevde. Alltså till ett par skor...

Se och lär, de ska bli mina!

Fråga mig om jag är trött på barnbaciller och på min egen sjukdom? Våga fråga mig....
Finns en risk att jag bryter ihop och gråter till jag inte kan andas alternativt att jag flippar och går bananas.

Inatt sov beben 3,5 timmar... Jag vyssjade, klappade, vaggade, höll om medan beben bökade runt i ren desperation, gav alvedon/välling/vatten. Smörjde in kopporna med medicin osv.
Vilken jävla mardröm.
Tyckte synd om mitt barn som led men höll till och från på att tappa tålamodet.
GE ERA BARN VACCIN!!!
Detta är inget jag rekomendera.

Jag ville gråta, kräkas, dö och döda ngn när kl slog 7.
Enligt utsagor på diverse sidor på nätet är det värsta förloppet 3-6 dagar långt. Alltså på lördag borde det vända.

Mathias tog beben på morgonen och jag kunde vila. Skrapade ihop 3 timmar.
Helt okej.
Inatt får vi köra varannan timme för att orka. Det är ju farligt att vara uppe hela natten.

Duschen är den enda plats där beben är glad.