Häromkvällen läste jag för barnen och ett stycke i boken handlade om dop. Vi började prata om det då vi ska på dop om ett tag och min älskade unge är så jäkla härlig i sina analyser.

Vi berättade för honom att de inte är döpta då dop är en religiös ceremoni. Vi berättade att de finns många religioner som tror olika och vi anser att det är fel att välja åt ett barn.
Jag sa att när han är vuxen nog att ta del av litteratur som gör att han kan sätta sig in i de olika synsätt är han fri att själv välja sin "tro".
Vi pratade om vad religion innebär och han säger på ett mycket moget sätt: "men mamma, människor kommer ju från aporna. Och det är sanningen."

Älskade vackra unge. Hur ska världen kunna mäta sig mot din intelligens och medvetenhet?

Idag ville han tänka på döden. Han ville tryckutjämna sina tårfyllda tankar kring livet efter att döden....som inte finns.
Det är svårare för mig. Det är ngt som alltid gett mig oro och sorg. Döden.
Jag kom bara på att säga att vi skulle tänka på att de som betydde mest faktiskt lever nu.

Idag känner jag mig mindre trött trots att jag vaknade med en fot i ryggen av barnet som låg diagonalt.

Nu väntar ett möte med min kiropraktor som förhoppningsvis gör mig lite mer hel.

Mina kids har varit på äventyr med sin pappa och när jag kommer hem ska det mysas och äta god god mat.

Ja hörni, livet i stort ser ut som ovan.