Detta är tiden då jag är som tröttast.
Om jag kunde skulle jag lägga mig samtidigt som kidsen. Skulle somna fort då kan jag lova.
Läste precis för storis och började sluddra av trötthet.
Men nu är det så hörni att vi ska kolla på Walking dead. No time to waste!

Hejpa!

Min stora unge får en hel del tillsäg ungar just nu och som ni vet svarar ju människan med att bli just "jobbig".
Idag pratade vi om det och han svarade på följande fråga:
Tycker du att du har förändrats mkt?
-ja...jag tycker att jag har blivit jobbigare.
Aaaaaah mitt hjärta gick i miljarder bitar och ångesten kravlade sig på.
Varför säger du så? Frågade jag.
Men ni har ju sagt att jag är jobbig.

Yes, älskade unge. Mamma sa att hon tyckte du var jobbig efter att du gapat och skrikit och hatat allt som kommit din väg (han var hungrig).
Jag tar på mig det, jag sa: "nu är du jobbig". Bekräftade det även när du frågade om det var vad jag tyckte.
Faaaaan.
Så fort barnet hade fått i sig lite mat och lugnat sig pratade vi om att det var vårt fel att hans humör sviktade och att när en inte äter kan en upplevas som "jobbig".
Men ordet fastade. Fan.

Vi gick igenom allt det där med villkorslös kärlek igen och igen idag vid matbordet.
Hur mkt jag älskar allt med honom trots att han ibland testar sig fram.
Han log och var berörd. Tack gudinna för att min unge är mottaglig.
Tack.

I gave birthday to a Legend!