Idag när vi åt middag satt jag och storis och pratade om dagen.
Ofta när vi pratar måste jag skrika ut min kärlek till detta barn minst en gång.
Han tittar allvarligt på mig och frågar mig var jag har varit hela dagen.
"Ehh...jag har varit och tränat en timme." Svarade jag.
Jag tittade sedan på honom och frågade var han har varit hela mitt liv, typ för 10 år sedan.
Han tittade på mig med glimten i ögat som bara han kan och svarade:
-men mamma, jag fanns ju inte då.
-jooooo, i pappas pung (med vetskap om att spermier inte över lever så länge). Sa jag snabbt varpå han skrattade och sa:
-ja, jag simmade omkring därinne tills jag fick syn på en affisch om en tävling som handlade om vägen ut från pungen. Jag bestämde mig för att vara med, som många andra miljoner. Jag simmade och simmade (här viftar han med sina armar) jättefort och sen vann jag!!!!!

Gissa om jag skrattade så jag grät. Så kul och sååå pedagogiskt.
Älskade unge, mitt hjärta exploderar av att du är min.


Förövrigt så vet mitt barn att en då hamnar i mammamagen för att sedan komma ut ca 9 månader senare. Med undantag för mina barn som klivit ut mkt tidigare.