Lunch och fika på stan med familjen och Anabanana. Härligt att ses och gå igenom NYC-resan.
Hem till lek på gården och fredagsmys.

Imorgon kör vi color run!
Jag är bättre men inte frisk så vi får se hur det går.

Längtan efter att träna gör mig knäpp men jag planerar och sätter upp nya mål.
Nu blir det annat en period än bara tunga vikter. Variation förnöjer och ger ny kunskap.

Vaknade av min stora imorse som ville ha sällskap. Och hör och häpna, jag kom upp!!!
Frukost och mys följt av påklädning och sen bar det av för min stora.
Förskolans dag så det verkade vara en spännande dag som avslutades med att blivande skolbarnen tackades av med diplom och diamanter.

Beben klappade när barnen sjöng och sedan hittade han sin plats bland alla barn och leksaker på förskolan. Favvorummet blev det rum som hade utklädningskläder (beben hittade ett par ballerina skor att leka runt i) samt ett leksakskök. Det vara kaos att gå ifrån.

Min stora, min superhjälte, världens snällaste människa. Blivande skolbarn känns lika overkligt och läskigt som allt annat jag inte vet ngt om.
Men jag vet att du kommer lära mig. Du kommer vägleda mig i allt det du vet bättre än mig och jag ska följa dig.
Dra dig tillbaka när jag behöver lära mig mer om din snabba utveckling, lyssna och flytta gränserna för att du ska få plats att växa, skydda dig och hålla dig trygg...alltid och ge dig allt det jag kan som får dig att kanske fatta ett uns av hur älskad du är.

att gå runt och må lite lagom dåligt är ju min ständiga visa med två små bacillsamlare men nu verkar det ta fart denna gång.
Har inte tränat sedan lördags då jag kände av ngt (igen). Förra veckan körde jag varannan dag för att inte slå på för tungt men men.
Först idag kom halsont...brännande sveda. Usch!

Det betyder att color run inte blir av. Sist (tunnel run) hade jag fått penicilin för Tvar.

Hur som helst så gick vi hela familjen med vår storis till skolan idag. Det var introduktion inför hösten och jag var gråtig hela vägen.
Kommer böla mig igenom inskolningsdagarna.
Efter lämningen gick jag, Mathias och beben vidare till söder för att titta in hos guldsmeden på götgatan och sedan käka frulle. Åsö konditori blev det, mycket mysigt och god frukost.

Sedan gick vi till parken där beben fick leka av sig och innan hemgång ett återbesök hos Attling.
Blev inte klokare men men.

Nu blir det soffläge och sippa på ett antal koppar te.

i mitt förra inlägg ville jag säga att trots de dagarna när en tjatar och upprepar sig och det känns som en är världens sämsta mamma kan en få höra följande:

"-mamma, jag saknar dig så fort jag inte hör din röst."

Detta sa mitt stora barn idag på väg ut till bassängen. Från ingenstans och mitt hjärta exploderade och anade inga gränser av lycka.

Iofs sa han även häromkvällen:

Jag:
-jag älskar dig varje sekund av varje minut och alla dygnets timmar oavsett hur mkt vi irriterar varandra.

Han:
-jag älskar bara dig en sekund om dagen.


Men kvällens känsla var ändå obeskrivlig!

Livet med barn, eller vänta...med människor överlag, är mer eller mindre krävande och krånglig i perioder.
Men visst är det på sin spets med små människor som på kort och intensiv tid behöver lära sig ALLT för att (över)leva.
Som förälder spänner jag bågen extremt och försöker lyckas med allt på samma gång.
Att själv överleva nätter med konstant orolig och avbruten sömn.
Att fungera som människa (tänka, känna, agera) pga ovanstående.
Att ordna rutiner, mat, kläder, ett rent hem och en trygg miljö för mina små.
Att jobba och försörja sin familj.
Att skapa en bra och synkad uppfostringsmodell tillsammans med sin partner som båda ska hålla sig till (i) när stormen blåser. Vilket den ofta gör med det lite större barnet.
Att ha oändligt med tålamod, förståelse och tid för att visa kärlek och respekt till det finaste en har.

Ja, ni hör.

Men sen blåser det upp till storm kl 07 och allt blir F E L.
Ens tålamod är inte så fint och heligt som en önskat när samma sak upprepats 7 ggr och stressen börjar krypa på.
GAH!
När barnet (det större) spelar på känslomässiga strängar mitt i allt detta och en landar så stolt i att förlöjliga hela shit:et (och barnet på köper) och när allt blåst över vill en ta fram en gul sandlådespade och sakta börja gräva sin grav. Självhat och tvivel mot en som förälder blir kistan en vill lägga sig i och vara omsluten av.
"Hur kan jag vara sånhär mot mitt fina barn.....huuuuur!?!?".

Det mina vänner är en dag i mitt föräldraskap.
Men jag glömmer hur ofta jag lyckas. Hur fina mina kids är. Hur jag ger dem trygghet och kärlek bortom gränser jag trodde var möjliga. Hur glad jag är över min tydlighet och befinnande gränser.

Allt detta medan min bebe utsätter sig för hundratals risker i minuten.
För den ungen är bara nyfiken och livsglad på allt!

Igår gav jag mig på det igen, ett nytt recept på chiapudding.
Mosad banan, mandelmjölk, vaniljsocker och chiafrön. Toppat med hallon och kokosskivor.
MUMS!!! En liten skål plus en knäckemacka fick det bli till frulle. Bra med variation.

Sedan åkte jag till min bästis och myste med henne och lill C!
så underbart härligt och mysigt att få prata och mysa.

En fin dag enligt mig

Vi kom i säng så sent igår. Låg och pratade och fattade alldeles för sent att klockan var för sent för de med småbarn.

Och på det vaknade beben typ runt 04 och bestämde sig för att vara vaken och missnöjd om han inte låg på mig. Hejja.

Nu är han pigg och glad vilket är skönt men jag skulle behöva kaffe på dropp.

Storisen vägrade gå till fsk idag för att vi hade klippt honom. Han skämdes och tyckte att det var superfult.
Mathias fick släpa iväg honom och väl där var det som bortblåst efter 5 min bakom Mathias.

Måndagen är här hörni!

Beben har sedan vi kom tillbaka från Eksjö varit väldigt orolig och haft stort behov av att vara fysiskt nära.
Fullt förståeligt då vi varit borta från dem och att han är förkyld.
Dock är nätterna väldigt jobbiga, ständig vägran att sova i sin säng (i börjar att sova överhuvudtaget).
Vaknar minst 3-5 ggr/natt och är ledsen/letar efter oss/allmänt missnöjd osv detta även när han sover i vår säng.

Jag låg med honom i min famn (kl 04) och när han hade somnat vände jag mig om för att somna själv...då bröt han ihop. Gallskrek, grät och somnade om först när han låg på mig. Jahapp.

Det är galen. Vi är helt slut och ingen av oss blir frisk från förkylningar.

under hans vakna tid vill beben helst bli buren eller så håller han fast sig mellan våra ben och gnäller det högsta han kan.
Tydligare kan ingen bli.