jag är så jävla illa berörd av detta försvinnande. Kanske är det för att media valt att belysa just detta fall (det är ju trots allt många människor som försvinner dagligen), kanske beror det på att jag är förälder och att ngt förfärligt ska hända ens barn är en förälders konstanta mardröm eller kanske beror det på att en förstår att det värsta tänkbara är nog verkligt för just Lisas familj.

En bekant skrev om detta och lyste lampan på mäns våld mot kvinnor och jag tenderar att hålla med. Ofta handlar det om att förövaren är en man. Kanske ngn hon kände eller ngn hon träffat på.
Det gör mig så jävla förbannad. Att hon råkat ut för detta för att hon är en kvinna, en ung tjej som råkade ha oturen att hamna i klorna på en våldsam och galen människa.

Jag mår illa vid tanken på hur skräcken måste ha paralyserat henne. Hur ensam och övergiven hon måste känt sig.
Hon har säkert bett och vädjat om sitt liv. Gråtit och känt hopplöshet.

Jag blir galen av tanken på hur hennes anhöriga måste känna. Fy fan!
Vad är en beredd att göra och ta sig till? Hur överlever en dagen?
Hur länge hoppas en och tror på det bästa?

Vilken jävla galen värld vi lever i. Med människor som tar sig rätten att skända och trasa sönder ngns liv på detta sätt.

Jag hade gett upp hoppet vid det laget. Jag hade tänkt det värsta. Men jag hoppas på att Lisa (och andra som försvunnit) kommer tillbaka till sin trygghet och till sin familj.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej vänner! Jag kommer sluta blogga här och istället skriva på www.Tolou.se Min blogg har alltid fungerat som min ventil då jag började blogga när jag led av min depression för snart 10 år sedan. Jag har mått bra av att dela mina tankar och d...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1254608282"

Vi har haft en fördjävlig höst med alla tänkbara sjukdomar. M har drabbats hårt och varit sjuk lääänge. Igår fick läkarna napp och det visar sig vara Twar. Han har nu fått ny medicin och jag hoppas så att han ska tillfriskna. Han har haft hög feb...

Vid matbordet kring nära och kära gick vi laget runt och alla fick berätta det bästa med 2018. Några berättade om nya anställningar, andra om ett mer hälsosamt liv och min syster om att hon slutade röka. När min tur kom var det för privat att dela ...

Efter min penicillinkur och en sjukdomsperiod på ca 9 veckor var det dags för vår stora som åkte på halsfluss och fick ta två antibiotikakurer då de gav honom fel första gången. Sedan var det dags för M som nu är inne på sin fjärde vecka av sjukdom...