Jag saknar min Mathias, trots att jag är med honom hela tiden.
Det är en utmaning att resa med två barn och hinna med att ge varandra en puss.

Ja, mer än så har vi inte hunnit. Då menar jag inte att idka älskog utan att utbyta två meningar med varandra ostört. Prata lite och hålla om varandra. Sova i varandras armar.

Vi är med kidsen från arla morgon till det är läggdags. Då sover det minst ett barn emellan.

Tur kärleken är cementerad. Men fy så jag saknar att få vara med min älskling. Nästa resa kanske får tilldelas bara oss.

Finns saker som ändras hos en även på semesterfronten.

Jag brukade alltid älskar att pressa järnet i solen tills jag var i princip svart men på senare år är det viktigt för mig att skydda min hud. Jag har gått från olja till hög skyddsfaktor på solkrämer. Speciellt i ansiktet.
Skuggan passar mig bra med tanke på att jag har två småttingar.

Vi brukade alltid träffa andra människor att hänga med på semestern och det mina vänner är big no no för mig. Jag har mina vänner (de bästa) och på semestern vill jag umgås med min familj, full fokus på dem.
Finns de som vi snicksnacka här vid poolen men jag avstår. Hälsar artigt men sköter mitt.

Vi hänger med kidsen på minidisco istället för att hänga på en bardisk.
Har vääääldigt svårt att randomly dricka alkohol. Har druckit ett halvt glas rödvin och smakat på Mathias öl MEN har svårt för det här med en drink i handen medan kidsen röjer.

Det låter som att jag moraliserar vilket så är inte fallet. Jag är bara väldigt mkt småbarnsmamma. Andra gör på sitt sätt och jag gör på mitt.