Idag var det Mathias tur att skola in vår juvel. Det gick hur bra som helst och imorgon testar vi att vinka av lite.
Barnet sa till och med att det hade varit jättebra!

Jag har haft tid med min bebis. Vi har ätit och sovit och hängt lite med Tawar.
Kul och lugn dag som gick fort fort fort.
Jag är fortsatt inte okej i halsen vilket gör mig rätt vaccumpackad. Ingen träning och ingen rörelse.
Längtar till gymmet, till att pumpa ben och stretcha ut min onda kropp.

Btw så var det sista dagen för september challange:n idag. Nu är det klart och det har varit hur kul som helst att ha ngra att kämpa med. Tack Anna och Anna, Malin och Mary för att ni nappade.
Njut av det ni önskar imorgon för det har ni gjort er förtjänade av. SNART kör vi en ny omgång.

Jag misslyckades med att dricka 1l vatten om dagen och la även av med min core-challange när min rygg och nacke sa upp sig.
Annars har det var plättlätt!!! ;)

Det har gått bra! Över förväntan.
Båda hans pedagoger var sjuka idag men det gick vägen ändå.
Storisen hittade kompisar på nolltid och jag bara fanns i bakgrunden.
Sedan bröt vi i tid innan det hann bli tråkigt. Resultatet blev ett barn som inte ville hem :)

Ngra iakttagelser jag vill dela med er:

Barn är fantastiska och så öppna för nya människor. Kravlöst nyfikna på varandra.

På vilan däremot var det vissa delar av nyfikenheten i barn som blev lite crazy.
En femåring med napp trodde hen var en dinosaurie...och ville helst lägga sig i personalens skrev/bakdel.
En annan åt snorkråkor medan sagan om Alfons gick på högvarv.
En tredje låg med ena handen innanför alla klädlager och utforskade sin rumpa med fingrar och hand för att sedan lukta på fyndet.
Hm....

Min syster är härlig när hon med gapskrattet i halsen säger "barn behöver utforska världen och det är mysigt att ta på sig själv".

Jasåatte...

Såg även en kompis som gick fram till min juvel och ömt blåste på det ställe som han gjort illa sig på.

Barn är spännande.

Vår get away to slut alldeles för snabbt.
Nu är vi hemma igen och hemresan gick ngt smidigare måste jag säga även om beben var missnöjd fram till att telefon kom fram och hen kunde kolla på babblarna...i 1,5h.

Vi har hunnit packa upp, äta middag och lägga barnen.
Jag ska vara med på första inskolningsdagen imorgon med storgoset.
Det är en hel del oro som sitter i barnets lilla kropp men jag hoppas det blir bra.

Känner dock att jag har ngt skit på G i kroppen så jag hoppas inte jag åker på ngra arga barnbaciller.

Btw har beben fått ett ordentligt humör. Bestämd och sjukt envis.
Som att det hände ngt efter den tredje tanden dök upp.
Idag är det andra dagen lillfisen matvägrar.
När vi med lite trix lyckats få in en sked bryter han ihop och i princip vägrar svälja maten.
När Mathias sen skulle byta på honom började jag tappa upp ett bad och så länge han såg badkaret var det lugnt men när Mathias backade till dörren med honom bröt han ihop. Så galet bestämd.

Well thats all.

Natti på er

Min Pappa fyller år på måndag så idag blev han firad av oss.
Vi började med en fika på stan, strosade i butikerna och sedan åkte jag, mami, Mathias och beben till Borlänge för att gå på Ikea. Storgoset hängde med moffa.
Efter shopping och häng tog vi oss hemåt och ordnade med mat och fika.
En härlig kväll! Medan de andra mumsade på chips, godis och tårta drack jag te och kände mig rätt målmedveten.
Onsdag it is!

Ni har väl hört att min syrra har blivit vald till ordförande för ung med psoriasis. Vänta bara, om 10 år är hon i riksdagen och härjar.

Okej hörni!
Anna B avslutade sin challange med bravur. Inget socker, inget chips och snacks, inget vitt bröd.
Mary har avslutat sin no sugar och kvar är jag, anna G och Malin.
Dock är det lite oklart när det ska avslutas.
Ursprungligen utmanades en att hålla detta i 21 dagar.
Sedan kom jag (lite halvt) med budet: september ut.
21 dagar innerörat ett avslut på söndag 28/9. Så på måndag är ni fria att gotta er.
September ut innebär ett avslut på tisdag.

Malin och Anna; Allt efter söndag är bonus så bestäm själva!!!
Nu är det inte långt kvar hörni!
Jag längtar som 17, efter allt gott.

Nästa challange uppmanar jag ngn av mina vänner att dra igång.
Dock lite vila och gottande emellan.

I säng 23:30. Crazy stuff det här med Falun.
Vi landade här efter en resa på fem timmar. Blev direkt omhändertagna av mamma som fixade te och mys på nolltid.
Direkt avlastning då kidsen sprang (och kröp) efter henne var hon än gick så jag och Mathias landade i en hög framför tvn och tittade på strunt innan vi begav oss down Town Falun.
Strosade och glodde mest i ca en timme och sedan hem till familjen igen.

Vi har ätit mat, umgåtts och babblat.
Beben slocknade som vanligt och storisen slocknade rätt sent.
Båda ligger bredvid mormor och här ligger jag och Mathias alldeles ensamma. Utan barnsäng och barn.
Åh va skönt det ska bli att få sova.
Kroppen behöver det...

Idag var sista dagen för mitt stora barn på Båtklubben.
Vad ska jag säga, tycker att det hela jag skötts under all kritik.
Det engagemang en hade velat se lyste starkt med sin frånvaro men det som lyste klart och tydligt var den okunnighet och bristande pedadogiska ramar för arbetet med barn.
Jag skulle inte rekommendera ngn en plats på Båtklubben. Det har gungat rejält på det stället och den omsättning på personal som vi bevittnat under tre år säger en hel del som hur det kan tänkas vara där.
Personalen tycks sakna kunskap och erfarenhet och jag har denna termin saknat ngn som brinner för sitt jobb och vill barnens bästa.
Strukturerna kring samverkan/dialog mellan föräldrarna är omöjligt enligt deras rutiner.
I min värld bygger det på rädsla i organisationen och jag blir nyfiken vad det handlar om.

Läs och begrunda om du har fått en plats där. Ställ krav!

Jag är ännu inte färdig med dem, jag ska göra allt i min makt för att sätta spotlights:en på dem. För att varna andra föräldrar.

Mitt barn känner sig såklart osäker på att byta förskola. Vi har behövt lyfta ut vårt barn ur sin trygghet för att de inte klarar av att sätta stopp för våld, ha en tydlig struktur och kommunikation som främjar vårt barn.
Tack båtklubben. Mitt barn kommer det gå bra för men ni skulle höra det som sägs om er bland gamla "brukare".

Tack för idag

Jag grät imorse. Av trötthet, av onda muskler och leder, av att inte kunna smutta på kaffet i fred, av att ha dåligt samvete för att man inte räcker till.
Kl var 09 och det kändes befriande, läkande i kombination med min systers ord. De orden som tröstar och lyfter en. Hennes ord gör mig stark men också mjuk.

Kl 14 skulle vi ta vårt stora barn på ett besök på den nya förskolan.
Stort för oss. Vemod, oro, nyfikenhet, skeptism var ngra av de känslor som flög runt i mig.
Stora hjärtat tog tag i dem allihopa genom att lite tyst säga att han faktiskt gillar båtklubben...
Jag förstår honom och hans dubbla känslor inför det nya, jag är likadan.
Så vi gick in. Hand i hand.
Ibland tittade han fram och ibland tog han skydd bakom oss.
Han pratade om båtklubben i positiva termer och ännu en gång gör han mig stolt och gråtfärdig med sitt stora hjärta.
Vi fick gå runt, hälsa på nyfikna kompisar och annan personal.
Mitt i allt kom Madde som jobbat på båtklubben, i köket.
Hon hälsade på Mitt barn och han stannade till. Blev glad och samtidigt var det som att han blev lite tryggar så han kramar mig tyst och tittar på mig. Våra ögon fylldes av tårar, där mitt på golvet.
Vad som hände rörde mig. Min modiga unge blev så berörd av att träffa ngn han kände igen och han såg i mig att jag förstod.

Vi visade inte våra tårfyllda ögon för ngn utan efter en lång stund kunde vi fortsätta, lite tuffare och lite mer nyfikna.