Jag grät imorse. Av trötthet, av onda muskler och leder, av att inte kunna smutta på kaffet i fred, av att ha dåligt samvete för att man inte räcker till.
Kl var 09 och det kändes befriande, läkande i kombination med min systers ord. De orden som tröstar och lyfter en. Hennes ord gör mig stark men också mjuk.

Kl 14 skulle vi ta vårt stora barn på ett besök på den nya förskolan.
Stort för oss. Vemod, oro, nyfikenhet, skeptism var ngra av de känslor som flög runt i mig.
Stora hjärtat tog tag i dem allihopa genom att lite tyst säga att han faktiskt gillar båtklubben...
Jag förstår honom och hans dubbla känslor inför det nya, jag är likadan.
Så vi gick in. Hand i hand.
Ibland tittade han fram och ibland tog han skydd bakom oss.
Han pratade om båtklubben i positiva termer och ännu en gång gör han mig stolt och gråtfärdig med sitt stora hjärta.
Vi fick gå runt, hälsa på nyfikna kompisar och annan personal.
Mitt i allt kom Madde som jobbat på båtklubben, i köket.
Hon hälsade på Mitt barn och han stannade till. Blev glad och samtidigt var det som att han blev lite tryggar så han kramar mig tyst och tittar på mig. Våra ögon fylldes av tårar, där mitt på golvet.
Vad som hände rörde mig. Min modiga unge blev så berörd av att träffa ngn han kände igen och han såg i mig att jag förstod.

Vi visade inte våra tårfyllda ögon för ngn utan efter en lång stund kunde vi fortsätta, lite tuffare och lite mer nyfikna.

Återkoppling från båtklubben imorse och vi bestämde oss för att släppa iväg kärleksbarnet igen.
Jag stressade ner till tvättstugan och sen till gymmet.
Där körde jag mitt favvopass, at the moment, ben.
Sedan stress hem igen för att mata beben innan jag skulle till kiropraktorn.
Det gick super, hon var professionell och mycket duktig. Känner även att det outhärdliga känns lite bättre bara efter idag.

Somnade i sängen när Mathias kom hem och tog barnen. Så skönt!!!
Sedan har vi mumsat mat och hängt.

Jag längtar just nu efter att det ska vara onsdag 1/10 och jag ska trycka i mig så mkt gott.
Vi firar min papi i Falun i helgen men jag får nöja mig med nötter...