Kom över denna bild. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Klockan 07:30 exploderade mitt hjärta av kärlek för tredje gången.
Första var när mitt stora barn lägger armen om mig tidig morgon. Han är fin och ödmjuk t.o.m när han vill väcka en.
Andra var när andra beben vaknade och jag fick se hans ansikte.

Livsviktigt systerhäng. Hon hängde med oss trots att hon var bakis.
Hon skulle ta lillen så jag kunde gå och träna men jag kunde inte slita mig från hennes sällskap.

Stretch på gymmet efter 28 min intervaller på löpbandet. Ni kanske ser hur genomdränkt jag är. I ran like i was followed!

Just här och just nu (sedan en tid tillbaka) befinner jag mig på 'a good place'.
Mycket svajar omkring en när man får barn. När tröttheten tar all plats i kombination med tusen andra saker.

MEN jag känner mig stadig. Jag känner mig grundad i mig själv och i mina val. Jag litar på hur långt jag kommit och är stolt över mig själv.

För fyra år sedan var det ett mörker inuti mig. En hårfin balansgång mellan livet och ngt annat.
Orosmolnen hopade sig kring min kapacitet och hur jag skulle klara det.

Idag ser det annorlunda ut.
Tack vare mitt val att bli förälder har jag lärt mig allt om mig själv och livet. Det beslut som skrämde livet ur mig har idag gjort mig klokare än ngnsin.

Jag försöker att inte bära ngn ilska. Att försöka förstå andra människor och inte skadas av andras skador.
Jag har lärt mig att acceptera livets gång. Allt sker av en god anledning och det ger mig trygghet och energi.
Jag kämpar (läs:håller fast mig med näbbar och klor) för de/det som ger mig energi. Det som ger mig glädje.
Och det är mkt och många som ger mig mkt att känna mig lycklig för.

Glöm inte att skratta och att bjuda på glädje, kärlek och värme!