Följde tidigare en blogg som heter: I kroppen min. En blogg som beskriver sorgen och kampen kring den envisa sjukdomen cancer.
Kristian heter killen som skriver på ett sätt som får tårarna att rinna.
För en tid sen gav han goda besked och berättade att eftersom han blivit frisk kommer han inte skriva mer på bloggen så jag slutade läsa till jag för en vecka sen såg att han börjat skriva igen och det innebar att eländet är tillbaka.
Sån sorg och sån tragik.
Nu läste jag precis att denna gången kommer han inte överleva.
Just det...hans kamp och denna information förde mig tillbaka till verkligheten.
Till den verklighet där jag lever med mina tankar. Mina irritationsmoment. Mina lyxproblem.

Jag ruskas om och inser det jag tar för givet.... LIVET.
Fy fan för mig. Och för dig om du gör det.
Det är inte klyschigt. Utan det är viktigt!!!
Jag har den turen att leva, se mitt barn växa upp, resa, jobba, studera, älska min partner min familj och mina vänner.
Den turen har inte Kristian 28 år.