Hela min värld snurrar just nu runt mitt barn som inte är frisk i vårt hem.
Så fort vi kom hem från vår resa blev han dålig igen. Extremt snorig och svårt att andas.
Jag rasar samman av att inte kunna hjälpa mitt barn. Att inte kunna hitta felet och åtgärda det. Jag är maktlös.

Har ringt alla ställen jag kan tänka kan hjälpa mig. Gapat och gormat och bett om hjälp.
Imorgon ska vi äntligen till sjukhuset. Äntligen!
Jag ber till högre makter att de ska ha ngra svar. Ngt som tar oss framåt.
Min lilla bebis som ska ha en jobbig tid. Som ska lida och må dåligt.

Utöver vår bebis har mellanbeben antagligen åkt på halsfluss. Han har haft svårt att sova och jämrat sig i sömnen.
Idag började han klaga på att halsen värker och att han inte kan svälja. Lilla gubben.
Imorgon blir det vc för honom.
Hejja familjen O.C

Idag fick jag dock fylla på hos min bästis. Hon hörde spontant av sig och vi fick till en liten träff. Helt underbart att träffas och ta stöd i varandra där vi befinner oss.

Nu blir det kudden, en eller två minuter innan det är dags att ta tag i dagen.

ABC är ett föräldrastöd program som riktar sig till alla föräldrar. En ?plats? att träffa andra föräldrar och prata om utmaningar i föräldraskapet.
Det är forskningsbaserat och mkt lätt att förstå metoden som ABC stödjer.
Jag är själv ABC ledare och håller i föräldragrupper. Kort och gott går det ut på att förstärka det som fungerar, välja sina strider och ge barnet kärlek kärlek kärlek.
Enkelt va?

Under en period har jag känt att min relation till mitt stora barn har försämrats och mängden värme mellan oss har sjunkit. Istället har vi hamnat i att jag kritiserar, tillrättavisar och ?läxar upp? mitt barn hela hela tiden. Konflikterna avlöser varandra och mitt sätt att hantera vårt munhuggas är under all kritik.
Sen när jag vill boosta med kärlek är han lagom intresserad.
Alltså inte alls enligt ABC.

Igår fick jag nog av mig själv och bestämde mig för att försöka bryta denna dåliga cykel.
Jag ska minimera antalet tillsägningar/uppläxningar och öka värme och vara mer flexibel.
Umgås mer.
Jag måste vara på ett annat sätt. Jag måste jobba med den bästa förälderversionen av mig själv.
Måste.

Vi hade en fin dag idag vilket slutade med att jag fick en puss på armen innan han somnade. Han har knappt velat ligga nära mig.

Jippie! Så tacksam över att barn tar emot förändringar så snabbt.

Läste denna poesi på instagram skriven av @beyoncebjorck och kände att den träffade. Känner igen mig i allt det skrivna.

Idag tog jag med mig min mellis till badhuset på Lugnet. Tanken var först att ta med de stora barnen men kände att jag behövde lite tid men mellisen.
Ngt som jag trodde skulle ta en timme (L är otroligt frusen av sig) tog tre timmar och vi hade en fin dag ihop.
Lekte, busade och jag kunde fokusera helt och hållet på honom. Otroligt mysigt!
Sedan kom jag hem till en övertrött bebis och en storis som hade suttit allt för länge framför datorn.
Storisen kom iväg på lite shopping och mini fick packas ner i vagnen för att få en tupplur.
Jag kom iväg till stan med stora barnet och en fika blev halvmysig då vi just nu enbart tjafsar om allt. Framförallt spelandet och det humör som kommer på köpet.
Vi hade ett tufft snack på vägen hem men det var oundvikligt.
Ibland känner jag inte igen mitt barn. Det är två olika sidor av honom jag ser helt beroende på om han spelar eller ej.
Imorgon ska vi till lekland enligt önskemål (jag hatar lekland).
På fredag blir det bad med båda kidsen.
Joråsåatte... tur en inte behöver sömn och återhämtning.
Bara jag inte blir sjuk.

Bebisen är mkt bättre idag och just nu ligger jag och sover intill två gosingar! Jag njuuuuter!

[Bild]

Vår bebis har kämpat sen födseln med andning och nästäppa.
Han har pga slem haft extrem nästäppa och då även svårt att andas.
Vi har levt med konstant oro och bett till alla gudar om hjälp.
Jag har varit stamkund på alla sjukhus på södra sidan och sagt ja till alla försök för att bota.
Inget har hjälpt och jag har känt mig hopplös. Har inte velat lyssna till ?- det kanske växer bort?.
Under påsken drog vi iväg till Småland för att fira med svärisarna.
Efter ett dygn var bebisen så gott som symptomfri. Jag kunde inte fatta det men kände sån lättnad över att höra honom andas obehindrat och må bra. Han sov som en kung och var så otroligt tillfreds.
Ni kan inte ana hur skönt det var att uppleva sitt barn på det sättet. Jag kunde tom sova bredvid honom utan att känna oro för hans andning. Jag insåg då att min egen lycka kom tillbaka när bebisen mådde bättre.
Vi fortsatte ?puffa? honom med koksalt och ge honom sin dos av nasonex.
Allt gott och hoppet ökade.
Oron började smyga sig på när vi skulle åka hem.
Väl hemma tog det ca 10 min och bebisen började snora och bli täppt.
Helvetet var tillbaka med full kraft. Jag blev totalt sänkt och ville bara fly från lägenheten.
Jävla skit!
Vad kan det vara?
Vi har tänkt på allt från kvalster, damm, sängmaterial till ventilationen.
Igår natt sov vi i vardagsrummet.
Och på natten packade jag om min och barnens väskor för att kunna dra till falun dagen efter.
Så idag kom vi till Falun och bebisen är fortfarande dålig. Jag håller tummarna för att han ska bli bättre snart. Hemma i Sthlm kämpar M med att jobba och sanera/lista ut problemet med vår lägenhet.
Mitt tålamod är slut och jag är så orolig för vad som finns i vår lägenhet som får honom att insjukna på bara ngra minuter.

Helgen har varit super.
Trots att vi i fredags satt på barnakuten med mini i 4 timmar utan ngn framgång. Läkaren på BUMM önskade att de skulle lägga in oss och påbörja en utredning men så blev det alltså inte.
I lördags blev det träning för mig, låååång pass utan stress. Sen åkte vi till Ms bror med familj för att fira vårt fadderbarn.
Mysigt var det och kidsen älskar att hänga.
I söndags var det strålande väder så vi tog oss ut till parken och mötte upp familjen W för lek och lunch.
Sen hem och mysa. Jag fick ont i magen och började känna mig dålig.
Det var inte magsjukan men ngt skit var det då illamåendet höll i sig även på måndag.
Tack älskade M som stannade hemma för att stötta upp.
Sen har storis känt sig risig och Nu *trummvirvel* kom det ngn känning även i min hals.
Jävla skit! Har kört två tuffa pass men efter dagens cardio så tog jag slut.
Imorgon drar vi söderut och hänger med svärisar, äter godis och vilar upp oss.

Mina större barn är lediga i en vecka nu och jag ska mysa och njuta.

Ha en bra påsk!

I måndags kände min stora av sin hals och han fick vara hemma igår och idag.
Han har låtit tjock i halsen men jag tror att han längtar efter lite egentid med sina föräldrar.
I söndags började jag må illa, ha ont i kroppen och vara allmänt risig. Så jobbigt när det sätter sig på magen.
Nu håller vi tummarna för att vara friska över påsk, knappast troligt men en kan önska.

Natti

Livet just nu är inte vad jag trodde att det skulle vara. Iofs är det aldrig det men såhär hade jag aldrig kunnat tänka mig att det blir.
Vår bebis har det extremt tufft med andningen och min upplevelse är att de vårdinsatser vi sökt oss till har inte tagit hans mående på allvar så istället har jag sprungit på varje boll som läkare har tyckt varit en bra ide just för dagen.
Jag är såklart tacksam att de försökt hitta olika lösningar men inget har gett resultat.
Vi sover urdåligt (knappt inte alls).
Hamnar i vuxenkonflikter och jag blir ngn jag ogillar.
Stora Barnen saknar min närvaro och hur mkt jag än kämpar så räcker jag inte till.
Jag orkar inte med mig själv och det gör att jag slutar leva som jag önskar.
Känslorna blir för många och för starka och känslan av att stå ensam slår hårt mot mig.
Jag har resistens men vissa stunder rasar min mur.

Jag måste orka, en dag till. Varje dag.

Och dääär tog amningen slut för vår (min) del. Bebisen har haft svårt med andningen vilket har gjort att han inte kunnat amma så bra senaste 3 veckorna.
Han blir ledsen när han ligger vid bröstet och har svårt att suga ordentligt.
Det var kul så länge det varade och det coola är att amningen har fungerat lite bättre för varje barn. Häftigt men absolut inte lätt.

Men nu är det som det är. Beben måste äta och med denna problematik är det bättre att slippa jobba för maten.