Nu är första semester veckan igång.
Vi fortsätter att vara i Småland och hänga omkring. Jag har extremt ont i ryggen just nu vilket knäcker mig men försöker röra på mig så gott jag kan.
Igår körde vi en löprunda och jag kan väl säga att mina springturer är nu räknade.
Jaja... jag fortsätter tills det tar stopp.

I måndags kväll satte jag mig i soffan en kort stund och de visade ett avsnitt av Skam. Sagt och gjort fastnade jag som inget annat efter 10 min och såg maniskt hela första säsongen igår.
Jag snyftade och skrattade och var så uppslukad av känslorna som de så skickligt fick fram.
F a N t a S t i S k t.
Skammaraton fortsätter och sen OITNB.

Igår var vi även nere på campingen där några körde minigolf med storis och jag höll igång i lekparken med mini. M's kompis kom också med sina två så det var full fart en stund.
Detta avslutades med gofika på stan, hörde jag semester eller?

I fredags kom vi till Eksjö och min semester påbörjades.
Här i Småland var även barnens kusiner med familj så det blev en ösig kväll.
På lördagen packade jag och M och drog med hans kompisar till växsjö för att fira den blivande 40åringen.
Han blev överraskad och rörd, så mysigt. Dagen bestod av escape games och ölprovning. Därefter fest hos födelsedagsbarnets syster.
Jag var så opeppad inför det hela och tanken på att umgås med folk jag inte känner var inte heller lockande. Meeeeen det vände ju såklart redan i bilen på vägen dit. M''s kompisar är så urgulliga och roliga att umgås med. Jag skrattade så jag grät och slappnade fort av i sällskapet. Mycket trevligt! Vid midnatt Pep vi upp till rummet medan de andra festade vidare.
Idag kom vi tillbaka till barnen vilket var underbart det med.

Nu börjar vår bebi återhämta sig och "knölen" på halsen har inte blivit större. På uppföljningen hos läkaren idag tyckte hen att Beben verkade på bättringsvägen. Toppen för oss alla.
Igår var en hemsk dag när vi skulle hålla fast vår lilla älskling för att få ner den där helvetes kåvepeninen.
H E M S K T.
Två gånger fick vi göra det och varje går började jag och M att bråka för att det var så påfrestande.
Sedan knäckte M koden, puh.

Sov dåligt inatt då mini låg bredvid och gnällde. Var vaken en timme mellan 02-03 med massa tankar och en ond rygg.
Det där jävla täcket håller på att lägga sig över mitt sinne igen och jag känner hur mina tankar svärtas ner.
Jag ska inte tillbaka dit, inte lika djupt iallafall. Jag vägrar.
Jag lyssnar på vad som sägs i mitt huvud för att kunna hitta strategier.
Jag vill ju känna lyckan, jag vill ju vara upprymd av det som sker nu.

Jag ringde idag och hen lyssnade och tog mig på allvar. Kändes skönt att få ge plats för det som händer i mig.
Jag väntar på en tid och det kan jag göra nu när jag vet att bollen är i rullning.

Snart börjar min semester och jag längtar efter att ha tid till min familj och till alla mina fina.

Denna vår har vi inte varit skonade från basilusker.
Storis har haft otaliga infektioner; halsfluss*2, svinkoppor*2, oförklarlig feber osv.
Och lillen har hängt på med förkylningar och annat smått och gott.
I helgen var det dags igen, feber i ett dygn och sen en växande knöl på halsen.
Idag tillbringade vi hela morgonen på SöS för att tillslut få veta att lillen har halsfluss.
10dagars pencillinkur och återbesök redan om ngra dagar för att följa upp knölen.
Efter lunch var det dags att hämta storis och nu har snart denna dag gått.

Var ett tag sedan jag uppdaterade här. Denna blogg har ju alltid fungerat som en ventil för det goda men framförallt för det som smärtar och behöver komma ut.
Orden blev en del av min strategi.

Sedan februari, som var senaste uppdateringen, har det ju hänt en del.
En del stormar på jobbet, en del stormar privat som medförde känslomässiga tsunamin.

Idag står livet vid ett nytt skede. Ett som känns otroligt vackert men också otroligt läskigt på många vis.
Jag har gått en del fram och tillbaka i mitt mående.
Igår rann många tårar, för olika saker och alla kändes lika starkt.
Idag vilar jag mitt sinne.

Familjen mår bra och det känns så viktigt. Idag kom min mamma och jag blev hel.
Ah livet är sig rättså likt.

Mitt i livets rusningstrafik stannar jag upp och känner mig lycklig och uppmärksammar små värdefulla stunder och ögonblick.
De nätter när ett eller två pyren kryper ner i vår säng och sträcker ut sina små händer efter att få känna min hand eller ansikte för att sedan somna om nära intill. Åh mitt hjärta, så lycklig och fylld.
När doften av mitt liv möter mig i hallen och jag känner mig lycklig och tillfreds.
Stunder av insikt, där jag lägger värde i mig själv och den väg jag väljer att gå.
När jag och min man sitter på vår nya matta och äter kvällsmål, skrattar och pratar om det vi ser.
Ja, det är viktigt att stanna upp och känna just i dessa stunder.
Livet.

Tiden bringar lycka men även det motsatta. Det ger oss prövningar vi önskar vara utan och vi tvingas passera omöjliga känslor och tankar.
Och vi göra det. Vi bara pågår och när det är passé för denna gång undrar vi hur vi överlevde.

Jag blandar inte känslan som befinner sig med vad jag kommer uppleva därefter. Jag kommer inte minnas hur det kändes för att det kommer vara ett minne som möjligtvis skaver ibland men än dock ett minne.

Jag klarade även denna utmaning, oron förvandlades till förståelse och sorgen till motor. Vid min sida och under mina vingar fanns oändligt med kärlek. Jag pausade, tog emot mig själv och tillät mig vara i stunden.
Nu tillåter jag mig att gå vidare så sakta.

Mitt liv är tid med familjen och att komma iväg till jobbet.
Jag hinner inte mkt annat. Struntar i att städa, vara duktig människa utan bara ge oss andrum.
Tränar när tillfälle ges, överlever inte annars. Min medicin för själen.

Ny sova för att mota påbörjan av förkylningen!

Ikväll blev det sent igen för oss och det gör mig inget...bara jag kan somna när jag väl lägger mig.
Jag är liksom dödstrött vid 21 sent är det som att hjärnan börjar om.

Idag har jag gått till gymmet, första gången på läääänge. Det var tufft men skönt för kroppen.

Vi beställde även en ny soffa nu ikväll, jihooo va trevligt med lite nytt och fräscht.
Längtar till den kommer. Ska bara se till att sälja den vi har nu.
Livet rullar på och jag njuter av Tid med min familj. Så mysigt och härligt för oss alla. Tro dock inte att det är frid och fröjd här, nä nä. Kidsen bråkar hela tiden, vi är två riktigt dumma föräldrar minst 20 ggr om dagen och mkt är tandagnisslan men på ngt sätt känns det som att tiden finns för att orka.

Kollade på ett avsnitt av Walking Dead, säsong 7... mår psykiskt dåligt av detta. Fy fan.
Hoppas det vänder.