Igår fick jag för mig att jag minsann inte alls var relativt nyopererad.
Alltså, jag har inte alls öppnat hela buken för drygt två v sedan.
Nej nej, klart jag skulle dra storebror på snowracern... Och gå fram och tillbaka till sickla...
Hade så mycket smärtor på kvällen sen att jag fick ringa in till akuten.
Jag låter inte mig själv vila, jag har en övertro på min kropp vilket ställer till det.
Idag har jag dock vilat, tias avlastade en stund så jag fick sova.
Gick sedan ner till apotektet och thats it. Det fick räcka.

Min syster var äntligen här idag, ni anar inte hur mysigt det är att hänga med henne. Inte för att vi gör så mkt men bara att vara. Hon ger mig energi och jag saknar henne så fort hon åker.

Bvc-sköterskan var på hembesök idag och vår baby växer på bra. Typ väldigt bra!!!

Nu ska vi snosa, god natt!

Idag är mitt pyre två veckor gammal.
Kollade på bilder och insåg att jag nog måste göra om detta en gång till.
Det går för fort!!!
Ååååh va det känns denna gång, vill ha honom i min famn för evigt.
Min sambo sa: nej, nu räcker det!
Jag lyssnar inte på det örat.

För övrigt är jag ff i en dvala. Trötthet och lyckorus om vartannat.
Hade lördagsmys med storpyret och det var sååå gott för själen.
Tusen pussar och hårda kramar fick han under tiden han snaskade godis.

Det har varit skönt att ha pappa här lite, uppskattar att människor jag älskar finns omkring.

God natt

Två dagar innan lillhjärtat föddes

Klockan är snart tolv och det enda som känns är törst och trötthet.
Sitter och pumpar lite innan sängdags trots att beben tömde påsarna inte för så länge sen.
Förstår ni att de är som påsar nu, hur kommer det bli sen när mjölken försvinner?!
Idag har jag känt mig orklös och apatisk.
Orkade inte ens klä på mig knappt...
Ställde in allt och låg i soffan med lillebror hela dagen.
Så kan det vara ibland

Idag var jag trött när jag skulle upp.
Död...
Halvsov genom frullen, hjälpte till med storebror och sen kraschade jag i sängen direkt efter att vi sagt hejdå.
Lillebror lät mig sova 45 min till så jag får vara nöjd.
Vi gick på ännu en promenad men denna gång ngt lugnare då jag känner av mitt snitt.
Fick en del gjort i sickla och köpte lite kläder till mina bebisar.
På kvällen fick vi besök av finaste Linda och hennes love. Så fint att ha en vän som följt en genom livet.

Nu ska jag ta det lugnt och vila lite innan det är dags att sussa.

Kärlek

Idag (7e januari) skulle lillebror kommit ut. Han var dock beräknad till 13/1.
Istället är han nu tio dagar redan.
Det slog mig idag, att jag måste njuuuuuta av honom. Hans doft som får mig att smälta. Hela han, varje atom måste jag njuta av för det går för fort.
Idag var vi själva, storebror gick på dagis och pappan pluggade.
Vi har myst, promenerat, handlat, tvättat osv.
Imorgon tar vi det lugnt.

Livet är ngt annat och jag gillar det!

Vaknade idag med en klump i halsen för att mamma skulle åka.
Hela kroppen värker pga denna oändliga mjölk mängd... Hur längde ska det hålla på?!
Iaf så gick jag ut för att krama om det större barnet (det är en obeskrivlig känsla av saknad att inte kunna snosa bredvid honom).
Han visar då upp en ond fot som hade en varböld på och där det var rött upp mot benet.
Mathias åkte iväg till akuten och sen Sös där de fick tömma såret och ge penicillin.
Han mår bra och jag dog lite av att inte vara där vid hans sida...

Pyret har blivit tillmatad och har sovit jättebra idag! Jihooo
Jag var ute på en kortade promis och lyckades även handla så tummen upp för mig.
Kände även att kroppen kanske är redo för kortare promenader vilket jag vill sätta igång med snart.

Nu är det mys på G.
Happy lördag

Nu har vi varit hemma i tre dagar.
Plutt är sex dagar och livet är ett härligt kaos.
Allt går i ett och jag är i en dimma.
Jag tror inte ens att jag pratar särskilt mkt.
Amningskoma och en omställning som får mina känslor att åka upp-och nedskjutet.
Jag ser min stora älskling strosa omkring utan att jag knappt får chans att hålla om honom.
Sen den lille som behöver mat (främst) hela tiden, nonstop.
Amning alltså...det ska jag ta och skriva lite om.
Kan ju säga så här: att bli uppskuren och knappt kunna andas är piece of cake jämfört med denna skit.

Beben gillar inte att ligga själv så ngn (jag försöker låta bli och tar den kvarten till att pussa på mitt andra barn) har honom i famnen.
På natten ligger jag nära nära för att ta igen.

Jag går runt som en lodis och hinner endast kissa och borsta tänderna på en dag.
Tröjorna jag bär är ständigt blöta av allt rinnande och orkar knappt bry mig.
Tur mamma har varit här i ngra dagar och backat upp med allt från mat till att leka med det större barnet.
Gosh... En vardag känns lååååångt bort.

Må gott