Jag är sååååå trött.
Har ni hört det förr?! Det vad jag är, konstant och alltjämt.
Bra helg tycker jag.
Igår var vi hemma på dagen och sen tog jag en fika med gammal vän.
Idag var det en hel del inplanerat men pyret sa ifrån efter att vi skrubbade badrummet från topp till tå.
Han sa ifrån och ville vila innan det var dags att tvätta bilen.
Medan de tvättade bilen träffade jag äntligen Annisen på en fika.
Därefter hann jag med en kort lek med pysen innan jag drog iväg på en kort men intensiv träning.
Nu är jag död.

Denna vecka är intensiv. Kurs i två dagar och sen åker vi till Falun för att fira mami som fyllde 60 idag.

79 dagar som mest innan vi får träffa den nya familjemedlemmen.
Det känns ofattbart. Hade ngn sagt detta till mig för två år sen hade jag skrattat rakt ut och gått min väg.
Där var jag då. Här är jag nu.
Vägen har varit krokig, snäv, terrängig, mörk, i perioder outhärdlig men det tog mig fram.
JAG tog mig fram, närmare den människan jag vill vara. Närmare ett liv som får mig att leva.
Det liv som kom till mig för snart fem år sedan och det liv som ska komma om 79 dagar är mina största bedrifter.