nu är det inte så många dagar kvar och jag sörjer redan.
Inte i förskott utan bara rent allmänt varje gång jag ska lämna ett varmare land för det landet jag bor i.
Jag njuter av sol och värme som inget annat.
Friheten i att inte oroa sig för att regnet ska ösa ner en hel dag.

I morse to jag en morgonpromenad innan frukost. Musik i öronen, fina tankar och starka ben.
På vägen tillbaka handlade jag dricka och frukt till barnet som sitter utanför affären och spelar dragspel.
Jag blev sänkt, så som jag alltid blir, när jag insåg hur privilegiad jag är jämför med många andra. Hur mina barn lever i lyx jämfört med andra barn.
Jag ville sätta mig bredvid barnet som jag inte vet ngt om och prata. Dela frukost och liksom hänga. Ge hen en kram. Lyssna.

Så blev det inte. Jag gick vidare hem.
Pussade på mina och önskar dem ett liv där de är trygga, så pass att de kan se andras sorg och slit.

Nu blir det stranden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej vänner! Jag kommer sluta blogga här och istället skriva på www.Tolou.se Min blogg har alltid fungerat som min ventil då jag började blogga när jag led av min depression för snart 10 år sedan. Jag har mått bra av att dela mina tankar och d...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1254608282"

Vi har haft en fördjävlig höst med alla tänkbara sjukdomar. M har drabbats hårt och varit sjuk lääänge. Igår fick läkarna napp och det visar sig vara Twar. Han har nu fått ny medicin och jag hoppas så att han ska tillfriskna. Han har haft hög feb...

Vid matbordet kring nära och kära gick vi laget runt och alla fick berätta det bästa med 2018. Några berättade om nya anställningar, andra om ett mer hälsosamt liv och min syster om att hon slutade röka. När min tur kom var det för privat att dela ...

Efter min penicillinkur och en sjukdomsperiod på ca 9 veckor var det dags för vår stora som åkte på halsfluss och fick ta två antibiotikakurer då de gav honom fel första gången. Sedan var det dags för M som nu är inne på sin fjärde vecka av sjukdom...