Just nu, sen en tid tillbaka är jag i ngt. Jag är jag och jag vet om att jag är skör, som människa och som medmänniska.

Jag överlevde en lång kris i mitt liv och blev därefter medveten kring mitt mående och mina "triggers".
Kan en ngnsin blir frisk från att vara skör? Enligt mig så är det inget en behöver friskförklara sig från utan acceptera, älska och respektera.
Sån är jag; känslig, inkännande, ifrågasättande, en som vägrar se på när andra far illa, en som gör det mesta för andra till jag inte har ngt mer kvar att ge, en som önskar detsamma tillbaka. Att bli älskad, sedd och förstådd.

När människor i min omgivning blir "shady" blir jag genast otrygg.
När andra far illa blir jag otrygg för jag måste (!!) ge mig in och ifrågasätta.
Jag är inte rädd för att vända uppochner på det uppenbara om det resulterar i ngt gott.
Sån är jag och just nu är jag i en period där jag inte finner min inre frid.
Jag är extra skör, känner mig bitvis hopplöst otillräcklig och ofta blir jag bestört över samhället/min omgivning för människors människosyn och rädsla för att stå upp för de de älskar och sina medmänniskor.

Jag ska inte trampa på mig själv denna gång utan lyssna på min ilska och sorg. Jag ska lyssna noga och agera därefter.
Jag ska älska mig själv mycket mer än jag brukar, för att jag vill det.

idag drog vi till sydpoolen i Södertälje och det var en flopp måste jag säga.
Det var för det första kallt och rätt så nedgånget. Sedan var det två rutschkanor och lite vågor då och då, utöver det fanns inte mkt roligt.
Vi stannade knappt två timmar.
Tacka vetja Gustavsbergs badhus!

Vi käkade lunch på svenska sushihuset och därefter hängde vi hemma en sväng innan det var dags för träning.