Min storis är en dröm.
Det är inte alltid så kul att argumentera med ett barn som vet och kan (på riktigt kan) mer än de allra flesta i hans ålder.
Jag har uppfostrat honom till att vara kommunikativ och lyhörd, vilket han är.

Men allt är så fantastiskt ljuvligt med honom. De små milstolparna och de stora barriärerna.

Idag övervann han för andra gången sin rädsla över handtorken som finns på vissa ställen.
Han ställde sig under en sån för att torka sitt hår.
Jag såg hur han tvekade och kände sig rädd men han klarade det.

Jag kan inte räkna hur många ggr vi har stått med ett gråtande/skrikande barn som vägrat gå in på toaletter/badrum pga dessa handtorkar.
Då pratar vi panikskrik och panikgråt.
Vi har accepterat och respekterat detta. Gått därifrån och hittat alternativa ställen att kissa på.

Tror ni han var stolt?
Idag torkade han håret under en hårtork dock men för honom var det VICTORY!!!

Efter det dagliga utbrottet av mitt barn som anser att hen inte ska till förskolan kände jag mig ngt förstörd.
Dessa trots- och ilskeutbrott tar musten ur mig och jag önskar mig ofta en vis röst som kunde tala till mig och vägleda mig.
Idag klagade storis på värk i benet och jag börjar ana växtvärk. Min lilla fina unge.

Jag och mini tog oss ut i solen. Jag fick även med mig kaffe och en proteinbar. Vid bryggorna somnade mini. Lurarna med white noise eller vaggvisor gör susen och används dagligen.
Så i skrivande stund sitter jag och njuter av solen. Ibland är livet så härligt!!!!