Stressig morgon fick sitt avslut på Magnus Bageri tillsammans med härliga Anna som tog sig tiden att hänga med mig och korven.
Sedan gick jag iväg med Mathias och åt lunch. Indiskt blev det.
Ngt stressad drog jag iväg till Fridhemsplan för en tid på Aysels.

Väl hemma fick jag krama mina älsklingar. Njutbart till tusen.

Storisen gick ut och lekte med kompisar och jag pysslade här hemma. Mathias såg då att ett barn grät ute och att dennes mor kom ut så jag var nere på tre röda och undrade vad som hänt.
Barnen som lekte pirater och tjurfäktare och svärdfejare och allt vad det var så snopna ut.
Den upprörda modern kommer fram till mig och fräser att hennes barn har fått ett svärd i ansiktet (!?!!?). På frågan vad hennes barn säger om händelsen svarar hon att hon inte får ngt svar ur hen.
Okej säger jag och frågar sedan barnen som lugnt förklarar att när hen och en av barnen fäktades ska svärdet (gjord av skum) förts mot hen mage.
Modern blir upprörd och låter mig veta att jag ska se efter mina barn (alla fem på gården) och att svärdfäktning inte är lämpligt utomhus.
När jag försökte förklara att de är barn som leker och att sånt händer fortsätter modern att fräsa.

Puh... Det brann i huvudet på mig som stod tillsvars för barnens lek medan de föräldrar som var närvarande drog som en avlöning.
Innan det hade fyra-fem st femåringar fått försvara sig.

Fick frågan minst fem ggr av kidsen varför mamman var så arg och bråkade. (En av kidsen bröt ihop och grät hejdlöst.)
Jag fick berätta att föräldrar låter arga om deras barn råkar illa ut för att de är rädda och orolig för det som händ men att det går över. Olyckor händer men att man är rädd om varandra.

Det blev ju såklart mest trist för modern och barnet som Pep upp.
Som förälder borde man väl minimera skadan och försöka föra kidsen ihop efter en olycka?
Aja! Tokigheter i sjöstan...

Jag tänker fortfarande på allt jag vill säga men sån är jag.