Mitt förra inlägg är ett ämne som diskuteras, gråts kring, bråkas om osv här hemma.
Vi är inte överens och som många andra beslut kan jag här inte tvinga mig på för då jag ser det som en kärlekshandling vill jag att det ska komma från hjärtat.

Nu till livet:

Min stora raring är förkyld och fick feber nu på kvällen. Men vilken kämpe han är som lekt och haft skoj ändå.

Den andra lillfisen är orolig, blir ju så med dessa miljöbyten.
Men nu ska jag sova. Smälta alla ord som sagts. Gå vidare och lämna drömmarna åt sidan för principer och farhågor.

Hej

Jag tillhör den gruppen/generationen som huvudlöst revolterade mot giftemål. I min värld skulle allt ske utanför ngra samhällspåtvingande normer. Fri tillgång till sex, relationer och samboliv utan giftemål och förlovningar, utomäktenskapliga barn och inga skilsmässor wihooo!

Jag pratade om att vara ett skilsmässobarn och DÄRFÖR var jag mot giftemål.
Japp, ungdomens ljuva dagar, revoltens år mot det jag knappt visste ngt om.

Jag tror lika mkt på giftemål som jag tror på långvariga relationer. Alltså nada. Man lever ett liv och man kämpar mest hela tiden. Man håller ihop så länge man vill.
Man gör det man gör oavsett ringar på fingret eller ej.

Min livsinvestering är mina barn. Där kastade jag in allt jag hade för att få den största gåvan på jorden.
Är inte det större än ngt annat så säg.
Folk nojjar över att gifta sig men skaffar barn kors och tvärs.
Jag menar inte att det ena rättfärdigar det andra men att bli förälder är VERKLIGEN ett livslångt projekt du väljer Att ha men ngn.
Giftemål kan lätt brytas genom ett par autografer på ett papper.

Jag anser att förlovningar och giftemål är en kärleksförklaring man väljer att dela med sina nära och kära.
Thats it. Det gör livet varken lättare eller svårare. Men man minns den där magiska dagen. Man lever på den. Kämpar för en fin relation.