Min puls ökar bara vid tanken av att skriva om det jag var med om idag.

Efter vår runda i Barkaby bestämde vi oss för att ta vår lunch i Kista (persiskt) på vägen hem.
Vi slår oss ner och jag har svårt att komma till ro där, så är det alltid. För mkt folk och en känsla av otrygghet intar alltid min kropp när vi kommer dit...

Vi får in vår mat och jag blir redan där upptagen av att känna massa medlidande för en kvinna som i smyg gick runt och tog mat på gamla tallrikar.
Försökte ställa om och ä t a min mat för att då istället fastna med min blick på en man som satt en liten bit bort.
Hela hans uppsyn besvärade mig och gjorde mig illa tillmods.

Han satt med en redbull i handen och på ett obehagligt sätt försökte få ögonkontakt med en liten tjej (7-8 år) som satt vid bordet mittemot honom och åt med sin pappa och bror.
Han tittade på hennes ben, hon bar en klänning. Han lutade sig åt sidan för att se bättre. Han tittade och tittade och efter ngn minut började han titta ner mellan sina ben.

Jag sliter inte min blick och försöker få Mathias att se honom för att bekräfta det jag ser.

Mannen fortsätter att titta åt barnets håll och sedan för han sin ena hand under bordet och placerar den mellan sina ben.

Jag reser på mig och går mot barnets bord och lutar mig fram mot pappan som sitter med ryggen mot mannen.
Frågar pappan om han känner mannen bakom och berättar det jag sett.
Mannen som förstår vad som händer reser sig snabbt och går därifrån.
Pappan tackar mig och jag har tappat matlusten.
Efter tio minuter kommer illamåendet till följd av den höga puls jag haft. Ansiktet hettade och jag ville krypa ur mitt skinn!
-vad såg jag precis?

Ringde sedan pappa som stöttade och lugnade och sa att det inte finns så mkt att göra då han inte gör ngt olagligt.
Försökte få tag i en väktare som kunde hålla mannen under uppsikt och åtminstone skicka ut honom för att han sitter och tar på sig själv.
Men de fanns inte ngnstans.

Han satt på sin plats igen sedan när vi passerade för att gå till bilen men som sagt ingen väktare och min impuls var att skrika.

Jag mår fortfarande illa.

 

malin

11 juni 2014 22:26

Nej är min första tanke,,, är det sant? Förstår du mår illa,,,, och känslan när man inte vet om det man ser faktiskt händer,,, vilken otroligt tur tänker jag att du uppmärksammade vad som pågick,,dock helt sjukt att inga vakter va i sikte,,, kramar

myrealworld

11 juni 2014 22:30

Verkligen helt sjukt! Man blir som paralyserad. Känslan av att det är så fel blandas med att det skulle vara olagligt vilket jag sedan fattade att det inte var då han "inte gjorde" ngt...
Fyyyy
Kram

 

Anonym

12 juni 2014 10:56

Fy fan va obehagligt. Bra att du sa till pappan.

myrealworld

12 juni 2014 12:46

Yes, mkt obehagligt!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej vänner! Jag kommer sluta blogga här och istället skriva på www.Tolou.se Min blogg har alltid fungerat som min ventil då jag började blogga när jag led av min depression för snart 10 år sedan. Jag har mått bra av att dela mina tankar och d...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1254608282"

Vi har haft en fördjävlig höst med alla tänkbara sjukdomar. M har drabbats hårt och varit sjuk lääänge. Igår fick läkarna napp och det visar sig vara Twar. Han har nu fått ny medicin och jag hoppas så att han ska tillfriskna. Han har haft hög feb...

Vid matbordet kring nära och kära gick vi laget runt och alla fick berätta det bästa med 2018. Några berättade om nya anställningar, andra om ett mer hälsosamt liv och min syster om att hon slutade röka. När min tur kom var det för privat att dela ...

Efter min penicillinkur och en sjukdomsperiod på ca 9 veckor var det dags för vår stora som åkte på halsfluss och fick ta två antibiotikakurer då de gav honom fel första gången. Sedan var det dags för M som nu är inne på sin fjärde vecka av sjukdom...