Imorgon fyller jag 31.
Ett fylligt tal.
Jag älskade att fylla 30 och ser lika mkt emot 31.
Livet har haft sina duster med mig och senaste åren har på olika sätt varit avgörande för mig.
Dåligt mående, misstag, ånger och tid som aldrig kommer tillbaka.
Idag är jag här, i nuet. Vill inte säga starkare och klokare utan bara mer medveten.

Mamma, flickvän, syster, dotter, vän, socionom och mycket ödmjuk inför livet. Thats me

Vågar jag längta?
Drömma?
Låta kroppen fysiskt sakna ngn jag aldrig mött?

Rädslan av hur ovisst det är har bedövat mig . Min längtan och alla förväntningar har motats till en öde plats där ingen kan bli besviken om det går illa.

Jag läser om lika många solskenshistorier som där det har gått dåligt.
Blir snurrig av allt jag läser. Av alla öden och drömmar som gått i kras.

Det är lång väntan och jag är både rädd och fylld av längtan.