Idag har varit en sån dag. Inre lugn, trygga andetag och fullständigt närvarande. Inget kunde komma åt mig, inte ens molnen och regnet. Jag älskar dagar som dessa när man ser livet för vad det är. Jag träffade min vän Anna på en fika/lunch, fastställde att det gått 8-9 månader sen vi sågs sist och skrattade gott åt det. Ni vet sånna vänner där krav och förväntningar slopas och när man möts är allt som vanligt. Sen strosades det i butiker och fikades med bästa killarna i universum och lagades mat och nu är jag trött. Som få. Ska lägga mig för imorgon ska det promeneras!!!!

Om jag kunde trolla skulle jag nu svinga runt mitt trollspö, kasta omkring en massa magiskt glitter och trolla bort alla dumma baciller. Puts väck! Men så rullar ju inte jag... Tyvärr. Denna hosta har invaderat min jäkla kropp och sänkt mig från allt jag älskar. Orken är som bortblåst och motivationen tycks aldrig funnits. Trots sol och parkhäng med mina älskade killar har jag gnällt och kivats. Kan vara nedtrappningen av min medicin även men jag orkar inte tänka på det. På måndag ska jag vara tillbaka. En ny deffperiod börjar då. Har ägnat kvällen åt So you think you can dance och godis. Nöjd och glad ska jag trilla ner i bingen och mysa. Hoppas ni alla mår bra