Lillbuddha är inte sig lik. Eller är han det? Finns en risk att han kommer vilja bestämma mer och mer men det förtränger jag!

Ungefär var femte minut upprepas den berömda meningen -JAG VILL INTEEEEE!!!

Spelar ingen roll hur vi gör eller vad vi säger. Det är inte rätt ändå. Håller man med säger han tvärtemot...säger vi då emot så tar han fram den ljusa stämman och kör en martyr scen med händerna för ögonen och dyrbara tårar rinner mellan fingrarna om han lyckas klämma fram ngra.

Ja det gäller ju att inte skämmas eller tycka man stör för då skulle vi få hålla oss på hotellrummet dygnet runt.

Mitt i detta tycks han ha funnit sin pappa och det är mest bara han som gäller. Förutom när de råkar bli osams. Då kryper den lille martyren upp i famnen och vill ha sin mor till räddning.

Han får massor av uppmärksamhet och alla bugar och böjer sig för honom trots att vi försöker låta bli.

Jag andas och himlar med ögonen som om det skulle hjälpa. Ibland går jag iväg och tar en massage och låter männen sköta det där känslomässiga dramat som råder lite för ofta.

Vi har det bra glömde jag tillägga. På riktigt, är glad att man har tiden och tålamodet då inget annat pockar på.

Hade det varit vardag och dess rutiner hade kalla kriget utbrutiti igen! schihooo....

må gott allesammans

Nu har dagarna flytit på här i Aonang och snart är det dags för ännu en förflyttning. Denna gång till underbara Koh Lanta. Det blir hämtning på hotellet lördag morgon och sen är det ngn slags båt till Lanta.

Sist vi förflyttade oss hade pyret en härlig dag. Han blev illamående i bilen och spydde ner en hel affär vid första stoppet. vid andra stoppet behövde han bajsa... väl framme kissade han ner sig... till råga på allt hade han en av sina värsta trotsdagar vilket inte var så konstigt men shit va vi var trötta på varandra allihop.

Ja, allt funkar så sjukt bra med lilleman så dessa dagar vill man hänga sig. Han klarar sig även utmärkt utan blöja större delen av dagen vilket är Perfa!!!

Ja, detta med insikten. Skratta inte och ge mig en chans...

Jag har kommit underfund med att jag är BLYG. På riktigt!

Detta har jag haft känningar av tidigare men ingen har velat tro mig. Nu har jag fattat att det stämmer.

Nu hör jag er fnittra och säga Men Tolou....

Det är såklart lätt att vara social och framåt med sina vänner, i trygghetens famn där man vet att det finns ngn som känner en väl och förstår en. Detta blandat med lite alkohol kan jag tyckas vara den kaxiagste på denna jord men så fel man kan ha.

Här brottas jag med hur lite jag egentligen vill prata då jag inte vet vad jag ska säga eller titta.

När jag tvingar ur mig ngt blir det ofta tafatt och knäppt. Jag känner hur jag vill krypa ihop när ngn mot förmodan inte förstår mitt kroppsspråk och vill konversera.

Helt okej för mig och en ganska skön sak att komma fram till faktiskt.

Sen vet jag ju att jag är bra på att lyssna och det får jag bekräftat men att hamna i ett läge då jag ska vara flyktigt social och ta till orda när helst jag kan är inte min kopp av te.

Så nu är det sagt!

Kärlek till er som är luften under mina vingar!