på gymmet idag påminde min syster mig om att de på kanal 1 sänder "hela Sverige skramlar".
Hon var berörd och jag kunde känna med henne. Samtidigt som jag ofta känner att det blir något äckligt med dessa galor. Dessa "nytta med nöje" grejer som gör ett jippo av människors misär.
Förstå mig rätt! Det är fantastiskt att många vill hjälpa (ekonomiskt) och visa sitt nylle så fort ngn fräsch artist samtidigt uppträder.
Men utöver att en bråkdel av dessa pengar når de mest utsatta så undrar jag var medmänskligheten i detta ligger?
Hur hamnar människors utsatthet i våra mätta magar?
Hur visar vi oss för dem i vardagen?
Öppnar vi dörren till vårt hem för de som lever på olika transitboenden?
Sätter vi oss bredvid hen som tigger och frågar om deras liv? Möter vi ens deras blick? Ger vi en slant till den som behöver det? Stannar vi upp i eländet och MÖTER våra medmänniskor eller lättar vi våra samveten med att skänka massor av pengar till organisationer som tar det mesta själva?

Visst är det enkelt? Att slippa se de som far illa så länge en får skänka en krona eller två?

Jag känner skräckblandad förtjusning. Wow va häftigt att många går ihop och ger men kom igen, is that all?

Utöver detta orkade jag inte ens blädra förbi kanalen. Det är liksom för nära min egen historia och mitt perspektiv.
Det är för svårt.
Och det jag minns från min egen flykt var vänligheten i människor. När de mötte mig som en människa (då) ett barn. När de tog sig tid att förstå och lät sig beröras.


Å andra sidan så är det väl bra att synliggöra människors välvilja!

efter en alldeles underbar helg i Falun åkte vi idag hemåt.
Hemresan gick väldigt bra. Lillbeben somnade efter en hel del tårar över att behöva lämna Momaj (mormor). Mamman somnade också och storbeben satt med ipad:en.

Vi stannade i Barkaby och med mig hem fick jag två par skor.
Fullkomligt älskar Vagabonds butik som har step:at upp sitt game.

Sedan kom svärisarna och vi har ätit lite gott och fikat. Nu är det dags att lägga sig för imorgon är det upp med tuppen som gäller.

igår slöt vi samman för att umgås och fira pappa.
Jag älskar det så mycket. Att träffa mina nära, att mina barn får umgås med de de älskar mest och att jag och Mathias kan andas lite då många hjälps åt.
Tanken har slagit mig oftare att jag vill dit mina föräldrar är. Att jag skulle vilja hitta ett jobb som drog tillräckligt så att vi kunde flytta hit.
JAG känner mig hemma i Sthlm men kvalitén skulle vara annorlunda om vi bodde här.

Hur som helst har vi ikväll firat pappa som fyller på tisdag.
Vi har också gått på stan och gått en promenad med mami.

Imorgon åker vi hemåt. På måndag börjar en ny vecka och jag längtar till jag får vara med min familj igen.


Önskar er alla en fin lördag kväll!

Torsdag hörni!
Igår efter träningen tände jag massa vaniljljus och myste.
Detta trots en vecka som varit proppfull, både på jobbet och hemma. Plus att våra kids har varit förkylda och vaknat 1000ggr per natt.

Men idag väntar ett träningspass och sedan en lugn kväll.

Här får ni en magbild ;)

Idag var det utvecklingssamtal för min bebis så jag passade på att lämna båda mina juveler. Så mysigt att kunna ta sig tid och vara med dem hela morgonen.
Samtalet gick suveränt och sedan var det dags att ta sig till jobbet.
Hann knappt in i mitt rum och sedan gick dagen i ett. Möten, samtal och akuta ärenden avlöste varandra. Jag hann äta lunch på 7 min.

Sedan hemåt till min fina familj. Mys och kel fram till mina små däckade i min famn.
Träningen uteblev då Mathias var iväg ikväll. Imorgon (efter storis simning) tar jag igen det hela.

Behöver boka in en tid hos kiropraktorn. Min ländrygg och nacke är helknasigt. Dessutom har jag en konstant Värk som strålar ner i benet.
Elit rehab nästa.

Vår helg har varit fin men jag har varit trött som 17.
I fredags kom grannarna över och vi bubblade. Sedan kom min syster med 6 st ungdomar som hon skulle skjutsa från T-C till sickla (ett tillfälligt boende för asylsökande). De fick lite kläder och lite gott att äta. Härligt att träffa dessa tappra hjältar som rest långt och utstått mycket i hopp om att nå sina mål.

Igår hängde vi på leklandet med barnen och grannkidsen. Efter det var vi bara hemma och hängde.
Jag körde ett pass i hopp om att värken i ryggen skulle släppa men icke.

Idag har vi varit ute en sväng och sedan på eftermiddagen åt vi på Prime Burger tillsammans med the extended family.
Nu ligger jag här efter ett benpass och behöver sova. Imorgon börjar en ny vecka.

Som förälder kan en ibland känna sig som en repig skiva när det kommer till barnen.
Mina tankar handlar större delen av dagen om hur enormt mycket och kraftfullt jag älskar mina små värdefulla.
Jag tänker på hur denna kärlek tar sig i uttryck. Hur jag kan gråta så fort jag tänker på att de kan skada sig eller vara ledsna utan att jag är där för att trösta.
Jag far illa när jag ser andra barn och deras föräldrar på tv. Barn som är på flykt och behöver leva under otrygga omständigheter.
Barn som andats in tårgas osv... För jag vet hur intensivt en förälder kan älska sina barn och hur illa en far när de mår dåligt.

Imorgon är det fredag och tid för avkoppling och kvalitetstid med barnen.
Jag längtar!

Ska även hinna med träningen och lite shopping.

I söndags tappade min stora sin andra tand. Inte lika dramatiskt som sist, mer kontrollerat och coolt.
Min älskade unge.

Igår lämnade jag båda kidsen på skola och förskola. Ingen hit måste jag säga, ångest delux när ena barn bara vill dit en själv är.
Den minstas min har etsats fast på hornhinnan.

På utvecklingssamtalet berättade storis lärare att han är väldigt intelligent, ödmjuk, fin och kan reflektera i många led. "Det märks att ni pratar mycket med honom", sa hon.
Jag visste allt detta men ändå häftigt att få höra det om och om igen.

Igår efter jobbet ville beben i te ha med mig att göra. Jo, i lek men så fort han blev ledsen var det bara paaaapaa som gällde.
Även vi läggning och under natten när han drömde. Jag fick inte hålla om och trösta. Men i morse fick jag krama honom och gosa massor innan jag skulle dra igen.

Högt och lågt kan en säga. Efter allt kunde jag skynda iväg och köra ett cardiopass och få ur mig allt. Så glad att jag har den ventilen där jag även samla energi!