Idag hade jag behövt en föräldra-make over.
Ngn hade behövt gå in och styrt upp mig som förälder. Påmint mig om att vara enligt ABC.
Boostat mitt tålamod.

Inte alls så det blev. Jag pushade mig till gränser med en fyraåring som vägrar lyssna, har svar på tal och ska alltid ha sista ordet, utmanar till max och lever i sin egen lilla bubbla.
Jag trampade på alla minor och vår relation var inte toppen idag.
-mamma, är du arg på mig igen?
-mamma, du gör tråkiga saker.
-mamma, du leker inte med mig.
-mamma, mamma, mamma.

Om det känns?

Han protesterar mot min bristande tid. Mot den förändring som gjort honom lite mer osynlig.
Han vill ha mig för sig själv ofta ofta ofta.

På slutet av dagen när känslokompotten nått oanade höjder villa jag sprätta upp min bröstkorg och gräva ut mig själv.
Skrika det högsta jag kunde och bara sluta andas en stund. Eller ta en dusch. Eller ngt annat där jag får vara för mig själv en kort stund.

Jag är trött och inne på tredje natten med 2-4 timmars sömn. Jag är ingen bra människa och det sista jag har just nu är lust att leka och vara aktiv med mina barn.

Nya tag imorgon hörni.
Jag ska göra mitt bästa.

Jag älskar ljuset. Jag älskar ljusa ljumna kvällar. Känns som livet är oändligt då.
Just då är allt möjligt.
Idag tog jag en promenad mer till affären när solen sken. Jackan åkte av när jag hade fått upp värmen och det var helt underbart.
Livet borde levas i ljuset och värmen.