Den där retsamma krassligheten skojade till det med mig. Idag slog den andra till som en käftsmäll. Ont i varje kroppsdel, halvfebrig, snorig, bihålor som önskar sprängas vid varje rörelse osv.
Det andra var bara förspel och nu är jag här.

Vi hann in idag en kortis för att prova lite fint. Mamma, syster och bästaste Anna var mitt stöd... Jag blev inte klokare men stundtals kände jag mig fin.
Detta är mestadels en stress, så mkt planering/fix och leta jobb och jobba heltid och få vardagen att rulla. Knappt kul vissa stunder och idag var lite så (kan ju även bero på hur jag mådde).
Iaf...

Tur mami är här. Jag älskar det. Hoppas jag är piggare imorgon så vi kan göra ngt.

Roligare än såhär är det inte just nu.