idag åkte min älskade mamma hem. Sekunden efter att hon åkt kom saknaden. Fan denna saknad. Jag och syster grät i varandras armar och sedan fick vi stänga av. För att kunna gå vidare.

Har varit utmattad idag.
Rent allmänt, ett känslomässigt vrak.
Mitt känsloregister är just nu all over the place. Ngt håller mig vaken om nätterna. Håller mig undan sömn och avslappning. Ngt som kräver min uppmärksamhet...jag tror det är mina känslor. Mina tankar som blir sköra när jag är skör.
Jag behöver tid för anpassning. Till ngt nytt. Till det vi lever i nu.
Tiden kräver sin yta och den ytan tar plats i mig efter 23:00.

Dagarna går åt att njuta, vilket är väl.

Idag kom min bästa vän hit. Som om hon visste att jag behövde det.
Hon lyssnade och påpekade allvaret.
Jag lyssnade och tog in hennes oro.
Sedan lekte vi med barnen och pratade om livet.

Jag behöver endast de som räknas.
Mitt motto när känslorna inte räcker till.