Min främsta drivkraft. Mitt skydd och min räddning. Mitt sätt att bevara självrespekt och värdighet.

När jag vägrar finna mig ngt som gör mig orätt och får mig att se rött/svart och lila.
När ngns kliv på mig blir min revolt.

Jag är fruktansvärt trött på att vara den som alla tar för givet.
Den som är så snäll och naiv och blåögd som en gör vad som helst mot. Den som ställer upp i vått och torrt oavsett.

Jag är klar med att gå över mina gränser för att vara snäll mot ngn annan. K L A R.

Jag vill inte vara den som alltid sätter mig själv i första rummet (då jag hatar när människor gör det) men när jag ofta når en punkt då jag vill slita människan i stycken så är done.

Idag var ännu en sån dag. Ord kan inte beskriva det jag känner och hur respektlöst jag anser att detta är.

Så mkt har ändrats i mitt liv senaste åren. Mest i mitt inre.
Jag anser mig ha rest till månen och tillbaka för att hitta det jag gillar i mig själv.
Jag tror på mig själv och på att jag numer gör rätt.
Jag älskar mitt liv. Det jag aldrig trodde jag skulle ha tålamod till att leva.

Mina vanliga dagar är fyllda av viktiga minnen som värmer mig och glädjer mig och stärker mig.

Idag;
Ngt kaosig morgon efter en sömnlös natt. Illamående som resulterade i kräks för mig.
Men jag hämtade upp mig efter lite sömn, lunch och solljus.
Drog ihop en veggie-middag som var helt underbar.
Sedan har det varit lugn kväll här hos oss.

Jag älskar detta!