Ikväll har jag börjat baka inför kommande helg.
Min stora, fina, godhjärtade, ödmjuka, vackra, visa, perfekta barn fyller år på fredag.
Jag kan inte fatta var tiden tog vägen?
Han är hur cool som helst över att fylla år men jag, jag är uppjagad.
Jag har varit mamma 6 år av mitt 33 åriga liv. På dessa sex år har jag lärt mig allt om livet. Allt om sorg, lycka, oändlig kärlek och om konsten att älska sig själv.
Tack mig barn för att du gör mig levande bara genom att välja mig.
Din värme och empati får mig att vilja vara bättre än mig själv.

Han ska firas av momo, farmor, farfar, moster, Freds, extra morbröder osv.
Allt fika ska vara choklad, det älskar storisen.
Helgen efter denna har han bestämt kvalitetskalas med två av sina bästa homies. Lekland och McDonken, godis och röj!

Kan ngn nypa mig och tala om för mig att jag är mamma, MAMMA till två vackra skapelser.

Jag har sett/hört om det förr.
Det räcker med att prata med ngra ungdomar så kan en få höra de mest fruktansvärda berättelserna om hur maktutövande instanser har behandlat dem.
De har berättat om poliser som skadat dem fysiskt med batonger, polishundar som bitit hål i deras kroppar, om hur de fått ligga långa stunder på snön med kalla kängor tryckta mot deras kroppar och ansikten när de vägrat visa upp legitimation på vägen till ICA.
Jag har lyssnat till deras uppjagade, skrämda, kränkta och hämndlystna röster. Jag har hört deras misstro och tvivel till de instanser som är tillsatta för allas vårat skydd.
Jag har valt deras historia.
Jag har valt att tro på dem och förstått varför de inte litar på vuxna.
Alla far inte illa vid ett möte med poliser/vakter men de som gör det behöver mest hjälp från samhället.

De som är i riskzon riskerar att oftare möta övervåld och bli illa behandlade.
Deras rättigheter är det ingen som försvarar för "de är ju redan på hal is".
Att blir motiverad till att hämna på rätt fot kräver stor trygghet från samhället och vuxna.

Det finns inga förklaringar till varför en polis/vakt har använt övervåld eller våld. Det finns inga som helst ursäkter till detta.
Ju mer utsatt personen är desto viktigare är det att en behandlar dem varligt. Barn och ungdomar är i sin natur väldigt utsatta och i behov att mycket skydd. Thats it.

Så när en vuxen människa VÄLJER att sitta med hela sin tyngd på ett barn och hålla sin hand över barnets ansikte är detta ett val vakten gör.
Barnets beteende, handling, agerande, attityd osv har inget att göra med hur denna vakt valt att sköta detta.
Det bör iaf inte ha ngt med det att göra.
Ett utsatt barn blir kränkt, utsatt av vuxna människor på en offentlig plats.
Inget ovanligt alls, tyvärr, men fruktansvärt smärtsamt.

Jag undrar;
Om en förälder skulle gränsa sitt barn offentligt (ålder 6-12) och barnet inte skulle lyda och denne skulle då lägga ner sitt barn och trycka barnets ansikte mot underlaget skulle vi väl reagera? Vi skulle tycka att denna förälder tar till för mkt våld och agerandet skulle kännas mkt olämpligt på alla sätt, eller hur?

Varför låter vi då andra vuxna göra detta?