Min hjärna kokar över stundtals av alla tankar och funderingar.
Jag värderar och validerar för att i nästa minut revidera mina beslut och tankar.
Jag väger andra människors behov av mig med det som jag behöver.
Till hjärnan sätter stopp för nu.
Ibland når jag konsensus och mår så bra i mina beslut. Blir stark av att jag vågar säga ifrån.

När allt går på högvarv finns det vissa saker som får mig att landa.
Träning, barnen, Mathias mm.
Han har alltid haft den effekten på mig sedan första dagen.
Ett tecken på det är att jag känner lugn och trötthet på ett behagligt sätt omkring honom.
Jag somnar som ett barn. Inte alls många människor som kan lugna mig på det sättet.
Däremot speed:ar många upp mig och det är tyvärr inget gott tecken för mig.

Så jag har landat. Med min familj och nära mina föräldrar.
Här är jag trygg