Jag är en känslig person som känner in, känner av, tar åt mig och är otroligt engagerad.
Mitt stora barn har fått många av ovanstående egenskaper.

Han är så otrolig varm och genuint kärleksfull i sina handlingar.
Han bryr sig om naturen och kan fälla tårar om vi pratar om attskogen huggs ner.
Han sätter ord på sin längtan, speciellt den han känner för mormor.
Han blir lätt kränkt och det gör honom mkt ledsen.
Han gråter vid tanken av att hans mormor ska dö.
Idag när vi pratade om döden och jag berätta om att man kan begravas "hel" eller kremeras sa han med darr på rösten och tårar i ögonen:
Om mormor dör vill jag att hon ska begravas för om man bränns blir man ännu mer död.
Sen tittade han upp i taket länge, som att han ville få ögonen att sluta tårfyllas.

Jag har en begåvad unge, han har högt iq och eq. Jag är så stolt!