Grannen sa häromdagen att hon tyckte vi verkade så upptagna jämt. Vi var aldrig hemma och hon undrade var vi höll hus.
Ligger ngt i det, det är väldigt få dagar som vi "bara" är hemma och skrotar.
Dagarna går i ett och nivån på prestation är skyhög.
Detta trots att jag är för förespråkare för att låta barn leka och inte fylla deras tid med diverse aktiviteter som bara blir krav snarare än mys.

Såna är vi, familjen O.C

Mahalo

Stockholm.
Hemma.

Vi har inte gjort mer än små utflykter. Jag har tränat en del, välbehövligt efter lata dagar i dalom.

Lugna dagar, stillsamma kvällar och sega mornar. Är det sommar så är det.

Pyret har varit exemplarisk i Falun. Även jag har njutit mer än vanligt.
Härligt med engagerade föräldrar och ett barn som inte kan få nog av sin momo och moffa.

Jag har trivts trots ett kaos i mig.
Jag har myst, skrattat, kramats, betraktat pyret och hans lekar.
Jag har umgåtts med en god vän och gett mig själv tid att tänka och undra.

Tillbaka till stan och livet som måste gå vidare.

Finns inga ord som beskriver hur förtvivlad och sorgsen man kan vara. Cut open. Full of rage and hate.

Att känna sig så här dum, naiv och blind kan inte vara hälsosamt.

Trött...
På vissa saker just nu.
Samma gamla slitna mönster som upprepar sig.
Relationer som rostar pga dåligt underhåll.
Jag känner mig sliten och svag.
Jag hör min röst uttrycka min känsla fler än en gång men gehöret är tomt.

Jag blir ledsen när jag känner mig dåligt behandlad. När jag upplever ignorans. När man inte tar min oro och otrygghet på allvar.

Min största svaghet är att jag låter det ske, jag borde ha gått för längesen och nu känns det ofta för sent.
Jag är fångad av min egen ignorans mot mig själv.

Bristen på respekt och omtanke är hårdare än ngt annat.
Ensam kanske inte är stark men definitivt mindre sårbar.

Jag går in i mitt skal igen, som jag gör när jag blir trampad på.
Speciellt av de som påstår att de älskar mig...

I Falun tar vi det lugnt. Jag känner mig trygg och nöjd.
Vi äter gott och njuter av varandras sällskap. Pyrets navelsträng är hårt kopplat till momos och jag är överflödig.
Emellanåt får jag en kram och en puss (ibland en och annan knuff i magen).

Mamma strålar, lycklig och lugn.

Sådant är livet i den lilla staden.

Fråga mig efter ord som kan beskriva känslan av att sova i sin egna säng...lovely!

När klockan ringde var det dags att bege sig vidare. Vi skjutsade den nyvakna pappan till T-c och åkte själva vidare mot Dalom.
Solen stekte på hela vägen så det var rätt skönt att komma hem.
Mitt barn var exemplariskt och sa inte ett knyst på hela resan. Kan ha varit för att även han var supertrött.

Väl framme tog vi våra saker och åkte till Stångtjärn där momo och pyret badade medan jag läste i solen.
Det har varit en skön dag!

Smsade med min vän Anna idag och blev varm av att just hon klev in i mitt liv. En av de bästa människorna jag känner. Fantastiska människa, ser fram emot shopping och häng!

Nu ska jag hänga med mami

Idag kom vi hem till Estocolmo.
Tidig väckning (04), 4 timmar av slumrande och sen var vi framme.
En snabb lunch och medan pysen kollade film sov jag lite till.

Har inte gjort mkt vettigt idag. Packat upp, packat ner och tagit en fika Will.
Är i ett vaccum, som man kan vara efter att man upplevt massor och vips så var man tillbaka som om inget jag hänt.

Imorgon drar jag och lillkärleken till Falun. Kan gå hur som helst med den vistelsen. För första gången på länge ska älsklingen inte med vilket känns blä, saknar honom redan.

Nu ska jag och mini"sprattlet"me sova... Ni anar inte hur glad en kan bli av dessa små och nästintill omärkbara sprattel.