Ni vet väl hur dåliga vi är på att bekräfta de som när oss.

De som ger oss energi, trygghet, villkorslös bekräftelse, de som lyssnar, de som ställer upp, de som får oss att skratta.

Jag ni förstår.

Jag pratar om våra partners, våra vänner, våra föräldrar, våra barn, våra syskon osv.

Det finns perioder då allt flyter på som det ska, inga konstigheter eller nödvändigheter. Sedan kommer de perioderna man tragglar, rycker och drar, puttas och tjivas, tror sig veta bättre och kunna mer.

Ja ni vet de perioderna då man inte känner sig som en stjärna alla gånger men man är snabb med att projicera det på första bästa. I de stunderna är vi dåliga på att stå kvar, vilket är förståeligt men ändå inte.

Borde man inte älska sina kära i nöden och när deras lust tryter???

Vad vet jag...?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej vänner! Jag kommer sluta blogga här och istället skriva på www.Tolou.se Min blogg har alltid fungerat som min ventil då jag började blogga när jag led av min depression för snart 10 år sedan. Jag har mått bra av att dela mina tankar och d...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1254608282"

Vi har haft en fördjävlig höst med alla tänkbara sjukdomar. M har drabbats hårt och varit sjuk lääänge. Igår fick läkarna napp och det visar sig vara Twar. Han har nu fått ny medicin och jag hoppas så att han ska tillfriskna. Han har haft hög feb...

Vid matbordet kring nära och kära gick vi laget runt och alla fick berätta det bästa med 2018. Några berättade om nya anställningar, andra om ett mer hälsosamt liv och min syster om att hon slutade röka. När min tur kom var det för privat att dela ...

Efter min penicillinkur och en sjukdomsperiod på ca 9 veckor var det dags för vår stora som åkte på halsfluss och fick ta två antibiotikakurer då de gav honom fel första gången. Sedan var det dags för M som nu är inne på sin fjärde vecka av sjukdom...