Igår hände det något i mig.

Längtan uppstod och den blev helt enkelt för stark och påtaglig.

Tårarna rann och tankar/visioner gjorde sig synbara.

skulle jag våga? Kan det gå ?

Många stora frågor som har skrämt mig tidigare...

Nope, familjen O.c försov sig bara lite...

Oopaa... va stressigt det blev och jag som skulle vara på jobbet först av alla.

Nu är jag här och dagen kan börja.

Ska ut och springa lite på friskvårdstimmen med kollegorna sen är det ju näst sista dagen.

Blir lugnt och skönt hemma idag igen. Imorgon kväll däremot blir det Helenes Krog med jobbet och därefter är det tack och adjö för min del.

På fredagen ska jag springa ärenden och kanske hinna shoppa lite. Efter fredag kommer lördagen och då är det woop woop!