Nu rasar dagarna fram i ultrarapid.
Jag kämpar med att pausa, befinna mig i lyckan, ta vara på tiden osv men det är inte så lätt när en har 1000 saker i huvudet och ett heltidsjobb samt föräldraskap på det.
Men om 8 dagar är det dags för oss...jag är nervös fast jag inte vet varför. Jag vill att allt ska vara perfekt och vackert och minnesvärt.
Idag var jag och lyssnade på J som ska sjunga i kyrkan och vis första uttalade ordet i sången var tårarna på väg. Det kommer bli vackert. Om vi lyckas hållas oss undan magsjuka, löss och annat smått och gott som härjar just nu.

Jobbet rullar på även om jag just nu har svårt att fokusera på ngt alls.
Men så får det vara just nu.
Jag längtar så galen efter att få träna, ta ut mig och samla mig själv och tankarna.
Imorgon blir min första gång på nästan 3 veckor. Jag är övertaggad.

Imorgon ska jag även få träffa bästisar. Så mysigt med kompishäng och drinkar. I need It.