Senaste inläggen

Av myrealworld - 5 december 2017 00:47

Nu när det bara är dagar kvar så känns det vemodigt gällande min lilla kula till mage.
Jag kommer sakna den och jag kommer sakna stunderna då jag tittade ner på den och förundras över kroppens fantastiska funktioner till att skapa ett liv.
Jag känner mig som en gudinna som skapar mirakel i min kropp.
Jag känner mig oändligt stark och fantastik.
Jag älskar min kropp, vilken lycka att känna så.

Imorgon skrivs vi in och jag hoppas att allt ska gå vägen. Så så så nervös.

[Bild]

Av myrealworld - 2 december 2017 22:08

Jag mår bra. Bortsett från förkylningar ska jga inte klaga faktiskt.
Jag är väldans trött men det hör ju till och jag vet att ju mindre jag gör desto slöare blir jag men det har ju verkligen varit svårt att träna när jag varit sjuk konstant.
Magen växer inte så mkt mer men jag hoppas att min bebis gör det. Jag hoppas att den förser sig med allt jag har att ge.
Gjorde min egen juice igår med äpplen och rödbetor för att boosta järndepåer och annat innan operation.

Idag fick jag till en spontan träff med Anna och min syster. Lunch i nacka där jag skrattade så jag grät.

Imorgon är det första advent och jag är liksom glad för många saker.
Jag är lycklig men jag tänker också på saker som är svårt. Jag tänker på de omkring mig som inte mår bra, jag tänker på de vars bekymmer är en värld större än antalet ljusstakar i fönstren.
Jag tänker på att livet snabbt kan förändras och att en aldrig få ta saker eller de en älskar förgivet.
Jag tänker på mina barn, jag tänker på att de ska må bra. Jag tänker på mitt ofödda barn och önskar att hen är frisk och att allt går vägen. Jag tänker på min egen brustna relation till ngn i min närhet och vad det har gjort med mig. Jag tänker på alla dr ställen jag är sprucken på och på hur jag ska laga mig själv.
Jag tänker att tiden får visa mig vägen.
Jag tänker att allt har sin gång och om det är meningen så kommer det hitta sin väg.

Jag är bortom tacksam för jag har krigat mig hit. Jag har fallit i min djupaste mörker där denna känsla jag har nu trodde jag var påhittat. Jag har velat släppa taget om allt men främst mig själv för att jag inte såg min plats här.
Jag har inte velat förlåta mig själv för alla Mina tankar och handlingar. Jag har gråtit men också varit tilltäppt.
Jag har stoppat alla mina förhoppningar, all min kärlek och alla mina ord i en brunn så djup.
Jag har bytt bort ömhet och kärlek mot annat för att det helt enkelt känns lättare att inte känna.

Men idag står jag h ä r. Inte alltid stadig men jag står.

Av myrealworld - 29 november 2017 01:28

Idag började förkylningen vända. Från dödssjuk och hostan från hell till att jag tror att jag kommer överleva.
Denna sjukskrivning var inte sån jag tänkte mig. All träning jag skulle hinna med uteblev och allt jag gjort är att sova och skrota runt hemma.
Jag är dock tacksam för att jag och M fått så mkt tid ihop. Våra skratt, samtal och häng har gett mig så mkt kärlek och samvaro.

Har idag tagit mig ut för första gången sen i söndags. Hämtade barnen och var nere till tvättstugan två gånger. Hejja mig!

Annars har vi nu en vecka kvar till touch down. Idag kände jag av förvärkar och ett tryck neråt. Smärta i ryggen och i ljumskarna.
En vecka. Bara en vecka.

Av myrealworld - 26 november 2017 21:41

Varje dag vaknar jag relativt pigg men idag var jag fasiken inte pigg trots att vi sov lite längre.
Jag känner mig lustig och har en hel del mensvärk.
Lyckades ta oss ut ur lägenheten för att hämta upp saker hos Ms bror och sedan till nya parken i kvarnholmen.
Svinigt kallt ute så i ca en timme fick kidsen leka, sen stod jag inte ut mer.
Efter lite mellis la jag mig för att sen vakna med feber.
Det går så jäkla bra för mig nu. Jag känner det, vinnaren är jag.
Faaaaan! Jag orkar inte mer. I en månad har jag varit sjuk och eländig och nu är det igång igen. Kanske var det dumt att ta årets influensa vaccin nu. Osmart att sänka sitt immunförsvar när jag precis varit dundersjuk.

Aja, nu är det som det är.
Ikväll äter jag kärleksmums och dricker te.

Gonatt på er

V37

Av myrealworld - 25 november 2017 11:32

Spännande smärtor i min kropp på ställen jag inte trodde det var möjligt att ha ont på.
En kissblåsa som blir till en boxningssäck var och varannan dag.
Sammandragningar 17 ggr om dagen.
En förvirrad hjärna som försöker lista ut vad exakt det är som sker i kroppen.
Ett immunförsvar som sålt sig själv till en billig peng.
Förkylningar och halsont som avlöser varandra.
Ynklighet som avlöses av en urkraft.
Känslan av att vara mother of dragons.
Ett psyke som är relativt starkt men ändå mottaglig för en del känslostormar.
Svåra beslut att fatta i hjärtat.
Acceptera, förlåta, förstå och gå vidare.
Vara nöjd med det jag har och acceptera att allt i te behöver vara lika bra.
Dansa i vardagsrummet när tristessen slår in.
Lösa korsord och lägga patiens (vet knappt hur det stavas).
Baka helvetes mkt bröd och kakor.
Skratta så naveln ploppar ut.
Gråta när mina nära gråter.
Kramas.
Pussas.

Av myrealworld - 24 november 2017 20:18

Träffade min bästa L häromdagen och ni vet känslan av att vara fläka ut sig känslomässigt för att så otroligt snabbt hitta varandra och sig själv. Finns inte många jag kan prata med om allt. Finns inte många jag leder ner i mina mörka gångar vilket är mer än fine.
De som jag har det förtroendet för vet mkt väl att de är värdefulla bortom gränser och det gör att jag är och kommer alltid vara hängiven er.
Ni behöver aldrig forsera ngt utan jag öppnar mig självmant utan censur.
Jag har gråtit med er och jag har skrattat med er. Jag har er under mina vingar och ni mig.

Jag är glad att både jag och L kom iväg på en träff trots att vi båda var trötta.
Jag är glad att vi alltid hamnar i en bubbla där rummet blir tomt och allt som tar plats är det vi har att säga varandra.
Jag är påfylld. Tacksam. Trygg.

Idag hade jag en systerdag som skapade samma känsla i mig. Jag är lyckligt lottad för dig min älskade T.

Och sist men inte minst är älskade A ute på sin rutt till NYC. Snart ses vi igen och tar igen.


Av myrealworld - 24 november 2017 03:44

Klockan är massor och jag är vaken. Vaktar flocken och sköljs under av alla känslor.
Om bara några dagar kommer jag sätta mitt tredje barn till världen och samtidigt avsluta en relation som borde varit självklar i resten av mitt liv.
Jag glädjer mig samtidigt som jag sörjer.
Jag vet inte varför jag väljer ett avslut i detta nu men känslan av att inte stå ut har aldrig varit så stark. Eller så har den det.
Jag tror att jag värderar kärlek mer än någonsin och där jag tycker mig se avsaknad av det får mig att vackla.
Jag vill vara i kontakt med mig själv och ständigt älska och respektera den jag är. För nog fan har jag krigat för att åstadkomma och förtjäna mig själv.
Jag är stolt över mig själv.

Nu i natt har jag skrivit brevet. Ångesten är stark och påtaglig. Men nu är det gjort.
Jag har gråtit och jag har bett till min gudinna att vara stark och fortsätta tro på detta avslut.

Nu ligger jag här och min juvel i magen rör sig efter att ha varit väldigt lugn under dagen. Jag tar det som ett gott tecken och ska försöka blunda.

Lugna andetag.

Av myrealworld - 21 november 2017 00:22

Igår var det andra dagen jag kände oro i kroppen över att jag kände mkt mindre fosterrörelser än tidigare. Det jag kände var dessutom väldigt vagt och inte alls lika tydliga.
Jag tog kontakt med förlossningen igen och gjorde som de bad mig. Drack iskall juice och sedan ett ordentligt försök till att väcka Bebin. Det vaknade hen inte av och min oro blev panik och gråt.
På förlossningen bad de mig komma för en koll. Mitt i natten igår åkte jag iväg i tron om att ngt hemskt skulle hända.
Min syster, min vapendragare, mötte upp på SöS och när de kopplade upp mig och hjärtat slog fint kunde jag andas igen. Läkaren kom in och konstaterade med ultraljud att bebin hade flyttat på sig (?!?) och låg numer med huvudet halvvägs upp. Därför kände jag inte igen rörelserna.
Så kan det vara... 04 var jag i säng och hann blunda en sväng innan klocka ringde.
Imorgon ska jag på ultraljud och kolla tillväxt och mängd fostervatten för att lugna mig själv lite till.

För övrigt är det 15 dagar kvar till snittet.
Galet!


Presentation


Somewhere in between myself and I you will find Me.

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards